chii

Det här inlägget är för de personer som känner med sig att de är ärliga, ambitiösa och bra människor. Människor som aldrig hamnat i klammer med rättvisan, människor som ständigt gör allt som går för att få en någorlunda trevlig och givande vardag. Människor som trots detta, råkat ut för, och fortsätter att råka ut för smärtsamma situationer. Då menar jag känslosamma sådana, där ett val är livsavgörande, där man egentligen inte vet om man väljer rätt eller fel – där utgången är osäker.

Jag känner till människor som kan ingå i ovantående kategori. Flera stycken faktiskt, och jag blir så ledsen när det verkar som att dessa människor aldrig får en chans att leva livet på riktigt. Detta är lite av en hyllning till två personer som ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar er.

”Person1 är uppvuxen med mor, far och bror. Person1 fick tidigt ta ansvar för lillebror då mamman var alkoholist och frånvarande. Person1 fick bli vuxen tidigt och lära sig att laga mat och sköta ett hem redan som liten plutt. Person1 kunde hitta sin mor i alla möjliga situationer; däribland några gånger då modern försökte ta livet av sig med hjälp av piller och alkohol (ungefärlig ålder på Person1 då var från 4-6 år). Person1 fick tidigt höra att modern avskydde henne och att hon favoriserade sonen. Modern var elak, egoistisk och kall, och trots en uppväxt med en sådan moder, lyckades Person1 bli en fantastisk mor med drömmar och mål – helt olikt sin egen mor. Person1 har provat på en mängd olika jobb och haft en hel drös med mål i sitt liv. Men för runt ett tiotal år sedan drabbades Person1 av nacksmärtor och fick stelopereras. Person1 kunde jobba normalt i några år innan ryggen lade av. Ryggen fick stelopereras den med ett flertal gånger som dessutom aldrig blev 100 % bra. Sedan har det följt någon operation till som inte blivit riktigt 100 % vilket har resulterat i att Person1 nu är sjukskriven sedan ett bra tag tillbaka. Person1 är egentligen en person med mycket vilja, nyfikenhet och som dessutom är väldigt social. Nu när Person1 är sjukskriven får hon inte utlopp för allt det hon behöver. Det är en ny operation inbokad, nya förhoppningar och ännu en gång håller man tummarna för att det ska bli bra. Person1 är värd att hyllas med all beröm man kan hitta. Person1 är pedagogisk, kunnig, erfaren och ärlig. Det spelar ingen roll vad det gäller, man får aldrig några oärliga svar av henne.”

”Person2 är en levnadsglad tjej runt 25 år som växte upp med sin mor, storebror och senare även en lillebror. Hon har inte direkt någon god erfarenhet av män i sitt liv då pappan varit frånvarande. Hon har varit med om så mycket i sitt lilla liv, att man undrar hur hon ens orkar. Men hon orkar, och det är det viktiga. Det har varit allt ifrån hemska tankar hon hade som 14 åring, till att umgås med fel personer och bli utnyttjad – för att sedan en dag vakna upp och inse att det har hunnit hända så mycket mer än så under åren som gått. Exakt vad som hänt denna tjej är inte relevant att avslöja i min blogg, men det är bland det värsta en människa kan utsättas för – på alla plan. Trots allt detta står hon på sina egna ben med en personlighet som inte kan beskrivas i ord. Hon är fantastisk. En stark själ i mörkret, och trots att hon kämpat och fortsätter kämpa, jagar minnena ibland ikapp henne och försätter henne i ett dunkel. Person2 är en fantastisk vän och en fantastisk mamma. Hon ger så mycket av sig själv och man bara hoppas att man ger något tillbaka.”

Jag tycker att det är orättvist. Det är alltid samma typ av människor som hamnar i sådana här situationer. Det är aldrig dumma, kriminella, äckliga, idioter eller andra as som det går illa för. Nej, det är de snälla, ambitiösa, trevliga, målinriktade, underbara personerna som får genomlida jobbigheter hela tiden. När ska det ta slut?!