chii

Träningen igår gick bra. Över förväntan faktiskt. Jag hade tänkt ta det jättelugnt och inte anstränga mig mer än vad som behövdes för att kunna genomföra alla sparringövningar. Det blir dock inte som man tänkt sig när man får köra med Sami (instruktören) com är rätt .. på . Rätt så .. energisk. Det gav mig jättemycket som vanligt och det var skönt att höra att det inte märks att jag varit borta 2 veckor från träningen. Skönt som fan måste jag säga.

Adela (en tjej som enkickboxares.blogg.se berättar om i sin blogg) var på G. Hon körde både mitspass och gav sig sen in i sparringen och faktiskt flög på en kille när han väntade på att få sparras med henne. Det hela såg riktigt komiskt ut, men det var inte längre komiskt, utan jävligt tufft när Adela (snabb som hon är) skrämde killen med sina plötsliga, precisa och snabba slag. Det var underhållande. Energiknippe där!

Jag körde ju första halvan med Sami, sen körde jag med en tjej jag sparrats med tidigare (som jag aldrig minna namnet på, Adela, vad heter din kompis?) Vi körde på en relativt jämn nivå och jag riktade in mig mer på teknik än snabbhet och styrka.

Trött åkte jag sen hem och pratade med Linda (Ängel) i telefonen (din telefon är väldigt dum Linda, den avbryter våra samtal hela tiden!) - fick inte avsluta samtalet som jag ville, så jag får ringa till Ängel idag igen och säga det jag skulle.

Mycket har hänt som jag valt att inte skriva i bloggen, men nu kan jag säga det att jag har fått ett nytt jobb (igen) och det jobbet går inte ut på att bossa runt folk, bråka med folk, vara den första som ingriper i ett slagsmål och så vidare.. Mycket skönt för mig. Jag har fått tag i ett hederligt receptionsjobb utan några befogenheter och det känns fanastiskt! Dessutom är det superbra arbetstider, jag jobbar med en kollega större delen av dagen och det är i samma område som jag redan jobbar i. Vart det är skriver jag av säkerhetskäl naturligtvis inte i bloggen - den som vill veta får fråga mig personligen och inte över nätet. Det hela känns mycket bra och på senare tid har jag fått höra så mycket positiva saker om mig själv, fått så mycket beröm för den jag är och för hur jag jobbar - så att jag tappar andan emellanåt och det känns som att jag inte vet hur jag ska reagera. Jag är inte van att ord som "fantastisk", "underbar" "otroligt socialt kompetent" och "att lita på" förknippas med mig i arbetsvärlden.

Sist jag hörde det var någon gång när jag stormade in i en jobbig situation på Åhléns när jag jobbade som OV där - och kunde rädda undan en kollega så att gärningsmannen inte träffade henne med sin höger.

Nu ska jag återgå till arbetet. Det är full rulle som vanligt och vi är många som jobbar idag. Egentligen vill jag bara åka och träna, men det får jag göra imorgon. Ikväll ska jag dejta Linda, Nattis och Lilo!

Kärlek