chii

Brukar inte bli så känslig och klippa in en massa låttexter, men dessa passar in så bra på hur det var/är för mig.
Den stämmer säkert in på en del av er också.
Han är en riktig talang den där Fakirkillen..


I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I never stopped believing
I know what I should do, just let the light guide me through

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

Del 1

Att träffa mina härliga tjejer (tillika bästa vänner) för en kväll i schlagerns tecken - var otroligt befriande. Känslorna inom mig löpte amok och jag ville egentligen bara ställa mig upp och skrika rakt ut hur mycket jag älskar dem alla tre och hur mycket det betyder för mig att vi äntligen kunde ses allihopa. Det gjorde nästan ont av kärlek i mig. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Hoppas att ni vet om det. Ni är de enda som faktiskt kan ta ner mig på jorden (förutom mamma då) och det behöver jag ibland.

Del 2

Sorgen jag bär inom mig, stänger jag in under dagen för att sedan på kvällen låta den komma ut helt och hållet. Det blir många tårar i duschen och många tårar över att man inte kan välja hur allting ska fungera. Det kommer också en del tårar över mina känslor för mina underbara föräldrar och allt de ger och hjälper mig med. Sorgetårar blandade med lyckotårar. Det om något förvirrar mig totalt.

Jag saknar så mycket och hela tiden, och jag är ständigt i ett emotionellt kaos sedan min Fina, Underbara fick gå vidare. Önskar att jag kunde grabba tag i den sista stunden och hålla den för alltid. Minnena är vackra men de känns inte tillräckliga.

Del 3

Ibland gör man saker för andra som man känner att man behöver göra. Ibland gör man för mycket. Ibland känns det som att allt kunde kvitta, och ibland känns det helt rätt trots att man inte känner förändringen. Trots att det inte gynnar en själv på något vis. Ibland känns det också totalt onödigt. I grunden. Jag har lärt mig något nytt.

Del 4

Jag ägnar denna vecka och nästkommande veckor åt förändring. Inte vad gäller träning och kost. Inte gällande något annat än mig själv och mitt sätt att vara. Alla andra kommer i andra hand. Nu är det jag, jag, jag.
Den NYA Micha kommer inte att försöka pussla ihop veckor efter veckor. Den nya Micha kommer inte att försöka klämma in en massa kaffebesök och umgänge när hon har annat, som faktiskt bör prioriteras, att göra. Den nya Micha kommer att satsa på det hon vill göra, och ni får gärna kalla det egoistiskt. Det skiter Den nya Micha fullkomligt i.

Jag måste lära mig att koppla av. Jag måste lära mig att göra det jag känner att jag vill, när jag vill, och inget annat. Jag har en vän som heter Ulrika. Ulrika har var och varannan dag kommit med bra förslag på saker jag ska göra annorlunda. Hon har, varje gång som jag har varit inne i en jobbig tanke, avbrutit mig och sagt "sluta tänk så" eller "gör såhär istället" och det börjar ta på mig. Jag börjar äntligen känna att jag fattar hur hon menar. Det är relativt vårt för någon som är pessimist i grunden, att lära sig att tänka annorlunda. Nu börjar det släppa. Jag börjar förstå att jag själv är viktig. Jag har också börjat förstå att jag sätter alla andra före mig själv. Å sen allt annat som kommer emellan. Sist kommer Micha. Så ska det inte vara.

Del 5

Nu ska jag ta en varm, lång dusch och försöka att inte gråta. Jag ska påbörja en plan, som ska få växa fram i takt med att jag växer på ett personligt plan. Jag ska lösa det. Jag ska få vad jag vill ha. I sinom tid.

Jag älskar er mamma och pappa. Ni är det bästa i den här världen.

Jag blir så jävla less på mig själv.
På hela mig, och allt kring m i g .

JAG VILL INTE MÅ SÅHÄR OCH JAG VILL INTE VARA SOM JAG ÄR!

Fan ta allt, inget spelar någon roll ändå.

Jag är otroligt lustlös.

Skithelg.

När jag sitter i soffan, vandrar blicken automatiskt mot platsen där han brukade ligga. Platsen där pläden fanns - där fanns han.

Kan tycka att jag hör honom gå i hallen eller att jag hör en fnysning någonstans nära.

Det är så jobbigt när jag vet att det inte är på riktigt.

Du är så saknad..

Här sitter jag i soffan igen, och gråter. Finns inget som helst stopp på alla tårar. Det gör så ont.
Jag tittar på den underbara tavlan jag fick av mina föräldrar i julklapp - en förstorad bild på Prinsen gjord på canvas.
Bilden är fantastisk. Han var fantastisk. Så fort jag tittar på bilden, känner jag bara en sak; att jag aldrig får se honom framför mig igen, viftandes på svansen och med den där helt oförglömliga blicken.

Det såg ut som att han tänkte mycket, och undrade över saker. Det såg ut som att han förstod, jag är rätt säker på att han förstod nästan allt. Han var så smart. Så smart och så fin.

Jag vet att han har det bra där han är nu, men det är så svårt att se det positiva. Jag saknar honom. När jag ser på hans fluffpläd som jag köpte till honom, och inser att han aldrig mer ligger där, då brister det för mig. När jag ser hans koppel och inser att det inte blir fler tidiga morgonpromenader med honom.. Det går inte!!

Det gör riktigt jävla ont att förlora en bästa vän. Riktigt ont.

Samtidigt tänker jag på alla egenheter han hade för sig.. Alla roliga saker han bjöd på genom åren.
Jag tänker på att när vi tränade på att lämna honom ensam några timmar, och kom hem, så stod han på köksbordet och hade råkoll på utsidan. I sina yngre år var hans så alert, pigg och glad. Studsade runt som ett rådjur på ängarna..

Alla visste att den där dagen skulle komma. Hundar lever inte för alltid. Men jag kan säga en sak; man kan aldrig, aldrig vänja sig vid tanken på att bästa kompisen försvinner en dag. Man kan aldrig förbereda sig nog.

När jag fick veta att min änglahund hade somnat in, då skrek jag rakt ut. Tårarna kom på sekunden. Sjuk chock-känsla. "Det är inte sant!" Det värkte med ens i hela kroppen. Jag föll ner på marken och tårarna sprutade och huvudet värkte.

Idag ser jag knappt någonting. Ögonlocken är så svullna att det gör ont att hålla ögonen öppna.

Jag skulle ge vad som helst för att ha dig tillbaka i livet - frisk och kry.
Samtidigt vet jag att det inte går.

Du finns i mitt hjärta, och din tass har jag präntad på min kropp.

Lilla fina..

Jag gick i sjätte klass. Det var den längsta skoldagen någonsin. När siste lektionen avslutades, sprang jag hem för att möta min valp i hallen.
Där satt han. Undrade vem jag var. Stora tindrande ögon och en bläcksvart nos. Jag satte mig på huk och kallade på honom.
"Prinsen kom" - han kom inte. Rörde inte en min faktiskt. Satt bara där. När jag hade fått av mig skorna, rusade han fram och vädrade med nosen överallt.
Nyfiken, guldfärgad med sina svarta detaljer.. Han såg ut lite som en Afghan-valp tyckte de flesta som såg honom.
Det är en ganska rättvis bedömning av hur han såg ut då - som valp.

Jag glömmer aldrig den första promenaden som jag gick med honom själv. Han var pigg och väldigt hoppig, men inte helt orädd.
Om det var något som lät konstigt eller en plötslig rörelse någonstans så for han tillbaka fem steg (precis som en valp brukar göra..)
Vi gick till dungen, en trädallé i närheten som kom att bli en av hans favoritplatser. Min fina Prins..

Prinsen var min första hund. Som jag tjatade om att få en hund en dag. Problemet var att jag var allergisk och hade just pälsdjursallergi (hund, katt, fågel..)

Men så en dag, så kom just DEN dagen. Dagen då vi skulle åka och titta på valpar. Vi hade valt just Pudel för att de sades vara mer allergivänliga.
Mamma ville ha en stor hund sa hon. Inte en liten skithund, utan sa att "Ska vi ha hund, ska vi ha en STOR hund!"

Väl framme hos uppfödaren (Ann Engelbrecht, Kennel Holmsund) fanns det bruna Storpudelvalpar. Jag valde en liten, söt, brun tik som vi skulle få komma och hämta senare..
Den första hunden som hade hälsat på oss redan i dörren, var Prinsen. Han hoppade, skuttade, nafsade, lekte..
Som min pappa sa idag: "Prinsen valde oss"

Som ni förstår så blev det ingen tik för min del. Det blev Prins. En något äldre valp i en helt annan färg. Men ack så fantastisk.

Det finns inte en hund jag stött på (någonsin) som haft det lugn som Prinsen hade. Han var så fruktansvärt genomsnäll. Ungar klängde på honom och i värsta fall reste han på sig och gick därifrån.
Inget annat. Han härdade ut när jag gjorde kontroller av hans mun och öron.. Han tog knappt en godis från min hand, han valde att vänta tills jag stoppade den i munnen på honom.

Den här Storpudeln var mer hund än de flesta Rottisar. Enligt mitt tycke. Jag var inte alls förtjust i just Pudlar, men jag lärde mig att älska rasen.
Han var en god ambassadör för Pudelrasen, helt klart.

Denna hund kom att bli min absolut bästa vän. Jag fick honom i sjätte klass som sagt, och han har hängt med sedan dess. Fram tills idag då..

Min Gammelman (som jag också kallade honom) var inne på sitt 13e år. Varje födelsedag har han fått äta gott och blivit ordentligt firad - och jag hade hoppats på att han skulle få uppleva sin 13årsdag också, frisk och kry.

Tyvärr så hade Prinsen på senare tid blivit segare och tröttheten hade tagit över till stor del.
Vi planerade att genomgå en veterinärkontroll för att kolla upp honom, så att han inte hade något osynligt fel.. Så långt hann vi inte.

Idag, den 9e mars-10 fick han somna in efter en akut händelse. Han kunde inte längre resa sig upp. Han tjöt till och hade bedjande sett på min mor med en blick som sa: "Hjälp mig"

Akut färd till veterinären blev det där min far och mor fick ta ett sista kärleksfullt farväl.

Min älskade Gammelman, jag saknar dig och hoppas att du springer på de gröna ängarna tillsammans med din syster och alla andra, underbara, saknade vovvar.

Du är alltid med mig, vart jag än går . . .

Ny fokus på saker och ting. Andra saker. Ändring.

Orkar inte förklara varför bloggen varit tyst så länge - det blir så emellanåt. Jag är inte som de "andra" som kan sitta och leverera 4 inlägg per dag, eller ens 1 eller 2 inlägg varje dag.

Som vanligt när jag inte skrivit på ett tag så har det hänt en del. Vet inte vart jag ska börja bara. Har en hel del som jag skulle vilja ta upp men som jag inte kan dela med mig av.

Ska försöka fokusera på det viktiga. Vad som är bra just nu, och som har varit bra:


Var det någon som såg Solsidan igår? Så som "Alex" kände sig - så känner jag.

Jag har hamnat (eller ja, har befunnit mig) i en jobbig känsla angående allt som är slentrian. Är alltid så trött på fredagar (ja det är naturligt) och orkar inte göra någonting. Så det blir TV och sängen relativt tidigt. Är så JÄVLA less på det. SAMMA SAK VARJE VECKA!

Är trött väldigt ofta och har slarvat med att ta min Blutsaft (som faktiskt fungerar och gör mig piggare).
Jag gör nästan aldrig något "roligt" längre. Jag och Tim är alltid hemma. Förutom om han repar med sitt band eller om han träffar någon, alternativt om jag ska någonstans.

Om jag träffar någon/några kompisar så gör jag det på lördagar eller söndagar. Aldrig annars. Jag vet inte hur jag ska hitta tiden.

En aspekt vad gäller detta är ju att jag hatar att gå ut på krogen. Eller mja, låt mig omformulera: jag hatar att gå ut på ställen i stan. En kvarterskrog är så mycket trevligare anser jag. De som bor i området tar sig dit, och besöker man samma ställe lär man känna folket som hänger där rätt snabbt och det blir en familjär stämning.

Jag dricker typ aldrig. Det är nästa grej. Det har jag ju som stor fördel på många sätt - men också nackdel. Jag gillar inte att omge mig av berusade människor. Visst, är det tjejkompisarna som är lite på lyset stör det mig inte om jag är nykter, är det andra människor, ja då stör det mig. Har väl med alko-personligheterna att göra. Jag ogillar dumma alko-personligheter.

Min dröm var att bli hooked på kickboxning och att spendera största delen av min lediga tid på klubben. Dels för att bli bättre och ännu bättre, dels för att träffa likasinnade och för att få tid att andas, koncentrera mig på mig själv och ha något "eget".

Nu är det ju så att jag har haft sån jävla otur med allt vad hälsan är (och inte är) och varit sjuk fram och tillbaka och missat kicken på grund av det. Jag har istället, när jag varit frisk, spenderat tid på gymmet och gått på Bodycombat, sprungit och försökt att stretcha ordentligt och så många muskelgrupper som möjligt. Lite dans har det blivit också, bara för att jag ska få utlopp för min dansant sida.. Men hursom. Ingen kickboxning.

Det är väl som Jempa säger (enkickboxares.blogg.se) att man står lite stilla. Eller ja för min del står det helt stilla nu. Jag vill komma tillbaka, känna känslorna jag har gjort tidigare; älska svettlukten, mitsarna och de hårda sparkarna. I detta nu känner jag en längtan. Men samtidigt inte. Vet inte varför men jag tror att det har med mina delmål och andra mål att göra: att jag kroppsligt inte kommit någonstans. Hade jag gjort det, hade jag nog känt mig mer taggad att vara på klubben och nöta. För har man fått lite vill man ha mer (har man kommit en bit på vägen vill man komma i mål).

Ptja. What to say? Jag tänker på kickboxning största delen av min vakna tid. Drömmer att jag går matcher (inte gått en enda fight ännu) och planerar att åka och träna men antingen så kommer något i vägen (som det ärligt talat faktiskt har gjort flera gånger senaste tiden) eller så känner jag mig lustlös och går till gymmet istället.

Hjälp mig.. Jag vill tillbaka.. och jag vet inte vad jag ska göra för att få det lite roligare i livet...

Lördag morgon. 07:30 kliver jag ut i snön med min hund tätt efter mig. Går på vår promenad och hinner vakna till liv av snön som piskar mitt ansikte. Känsla: Härlig

Igår var det ju fredag och jag jobbade kort pass, vilket betyder att jag slutade 15:30. Åkte hem till mor och hämtade upp henne och Prins för att besöka min farbror med kusiner och hundar och en pluttig, supersöt Ella (kusinens dotter). Det var härligt att vara hos dem igen, för det var bra längesedan sen sist. När jag var yngre umgicks vi varje vecka, ibland flera dagar i veckan.. Nu är det inte riktigt så längre och jag saknar dem. Det är också min familj.

Åkte sedan hem för att ge hunden mat och invänta Sara och Lotta som skulle besöka oss. Vi lagade lite käk och åt och fastnade framför Let´s dance. Småsnackade om allt och inget, vilket alltid är lika trevligt med mina tjejer. Vi kom in i en rätt rolig diskussion om fötter och högklackat. Vissa var mer besvikna än andra på vad jag hade att säga om supersnygga, feminina, vackra och alldeles förskräckligt hemska skor med klack (är man fotterapeut finns många argument emot högklackat. Man vet också vilka skador det ger, både kortsiktiga och långsiktiga..) Dessa argument är inte alltid lätta att framföra när man pratar med en sko-fetischist (främst klackar)..

Well, however.. Efter att tjejerna hade gått, spelade jag och Tim lite Angrybirds på hans iPhone.. Hatade den där telefonen förut men nu är den bra, mest för att det finns okej spel på den..

Känslorna idag är blandade; har tankar i huvudet om hur allting ska bli med mitt jobb (något jag dessvärre inte kan gå in mer på..) och hur jag ska lära mig att planera helgerna bättre. Varje helg tar jag på mig alldeles för mycket. Det ligger väl i min natur att göra så mycket som möjligt, för då känner jag mig duktig. Det här är rätt jobbigt, för kommer jag inte heller på något att göra så blir jag extremt rastlös och då har jag inte varit kreativ nog.. Dagarna räcker inte till alls känner jag. Jag vill öka på träningen, men då försvinner mer tid från mina vänner. Vänner som jag behöver träffa, som jag vill diskutera med, dansa med eller whatever.. Dessutom har jag Prinsen, och han är viktigare än allt annat!

Idag är planen att träna vid 11, vilket är rätt snart - ska ta och dricka upp mitt kaffe och byta om och väcka Tim så att min kära hund har lite sällis. Sedan ska jag slänga iväg ett email till svärmor, för att sen gå ut med hunden och hoppas på att Dana (kusinen) hör av sig. . Ikväll ska Tim hitta på något med en kompis och jag blir nog bara hemma med hund, akvariestädning och SPA-kväll för mig själv..

Hoppas att morgondagen löser sig till det bästa, så att jag kan träffa kusinen och hennes kille, samt hinna träna med Helene...

Just ja; det kommer in lite bilder senare...

// Out

Detta inlägg är tillägnad Helene Loewinski (femalefighter.blogg.se)

Helene vet nog inte om det själv, men hon är en av de få som verkligen får mig att tänka i rätt banor. Egentligen bara genom att göra det hon är bra på att göra - staka upp sin träning, vecka för vecka och bara köra på. Trots att Helene har haft en del jobbigheter i sitt liv så tar hon tag i det hon ska och kommer in i ett superbra flow. Jag är lite smått avundsjuk på det där flowet - men på ett bra sätt eller hur man nu ska säga - det får mig bara att vilja vara lika flitig och det är det jag behöver för att fortsätta se rakt fram, och se slutmålet.

Helene lessnade lite på kickboxningen när hon kände att hon körde fast. Vad gör Helene då? Inte som de flesta andra hade gjort, lägga av, nej nej, hon börjar med MMA istället! Mixed Martial Arts är rätt tuff träning den med, och den verkar ge henne supermycket. Helene talar alltid varmt om MMA träningarna och man ser gnistan lysa i hennes ögon av pure happiness. Det är härligt att se, att hon inte ger upp - ytterligare en spark i baken för mig. ALDRIG GE UPP!

Nu när Helene har kommit in lite i andra andningen med MMA:n, då kör hon även kickboxning. Som planen en lördag, att först köra en matchträning (Kickboxning) sen lunch och sen gå på ett pass MMA. Det är strongt Helene!

Du är en av de bästa förebilderna, bara så du vet! :)

/ Micha

Har nu återigen varit sjuk och borta från jobbet alldeles för mycket. I söndags kväll var jag febrig och mådde skit, vilket resulterade i att jag var hemma måndagen. Sedan gick allt neråt och jag mådde sämre och har nu varit hemma 4 dagar och hostat, snörvlat och mått illa. Idag hostar jag fortfarande och jag är inte tiptop, men jag är fullt arbetsför inför imorn, I´m sure. Denna vecka blir det alltså bara jobb 1 dag och det är imorgon, fredag. Känns sådär bra liksom..

Har haft en hel del tid att fundera över saker och ting och gått upp och ner i någon slags känslomässig berg och dalbana - för att till sist känna mig rätt säker på vad det är jag vill, ska och borde fokusera på.

Jag måste sluta vela med saker och ting, och då menar jag verkligen vela med allt. Jag kan aldrig riktigt bestämma mig och det blir jag vansinnig på.

Jag har egentligen inte så mycket att berätta förutom det att jag är enormt träningssugen och att jag går runt här hemma och funderar över schyssta sparringövningar och över känslan att få sätta några fina slag och sparkkombinationer på en mits/sparringpartner. Suget bara är där. H e l a  t i d e n .

I helgen får jag sällskapa med Prinsen, aka Fluffo, Freppo, Gammelman - kärt barn har många namn eller vad man nu säger.. Hade honom hemma igår och idag och han ger mig positiv energi - så Mr Fluffo hämtas imorgon efter jobbet för en SPA weekend hos Micha och Tim. Låter rätt mysigt va?

Take Care / M

Detta inlägg kommer att handla om gnäll. Ni som inte vill läsa, stäng ner fönstret och surfa vidare..

Både jag och min mamma har igA brist - vilket handlar om att vi har en immunbrist. De som vet vad immunförsvaret gör och inte, kan själva räkna ut att det inte är vidare bra att sakna en del av immunförsvaret. Att ha igA brist är egentligen lika med att vara sjuk konstant. Eller ja, ofta i alla fall.

Med igA bristen kom också antikropparna mot igA - dessa skulle vid en vanlig blodtransfusion göra allt de kunde för att strida mot igA:et i det "nya" blodet = förmodligen en allergisk reaktion eller liknande och man dör på kuppen. Så; vi kan inte heller få blod som en "annan", utan blodet måste tvättas innan. Typ 5 gånger.

Det kan vara rätt bra att ha en liten informationslapp om detta i plånkan. Tror ni att jag har haft det? Nääee.. Så, jag försökte kontakta dem på Immunbristenheten för att få information om vart jag får tag i en sådan informationslapp, men de ska ringa upp (får se om de gör det)..

Sedan har jag också försökt att nå min läkare på Allergi/Astma mottagningen på Karolinska Sjukhuset men utan resultat. Jag vill få recept på Bricanyl (astmamedicin) som jag saknar, och jag har endast en inhalator kvar. KAN vara bra att ha en backup.. Ni som tänker: "Ja men vadå har hon inte tänkt på det tidigare?" Svar: JO! Jag har försökt att ringa denna mottagning hur många jävla gånger som helst men ingen svarar. De har bytt system nu. "Du ringer oss, så ringer vi upp dig". Problemet är bara att det funkar INTE! Jag ringde en avdelning idag och svaret blev: "Hej, våran telefonkö är full, var god ring igen nästkommande vardag". UP YOURS!

Jag provade att ringa en annan avdelning och fick samma svar där. Nu är jag arg.
Får försöka flirta med en annan läkare för att få loss Bricanylhelvetet. Det SKA inte vara så här svårt att få tag i sin läkare! Vad håller ni på med?!

Som ni kanske förstått vid det här laget är jag hemma idag. Hemma och sjuk IGEN.
Jag orkar snart inte mycket mer.

Jag har försökt att boosta upp mitt så kallade immunförsvar med blåbär, fruktsallad och C-vitamin (samt vitlök) men det gör fan ta mig ingen som helst skillnad. Jag blir istället; sjuk igen och igen och igen, borta från jobbet och fattigare, fattigare, fattigast - jag har mediciner att pröjsa, kan inte va sjuk då. För att stärka mitt immunförsvar behöver jag träna och må bra vilket blir omöjligt när jag inte ens har råd att betala kickboxningshelveteskortet!

Vad ska jag göra? Ingen aning. Jag är som sagt less, jävligt less.
Och nu som följer: Jag och Tim har bestämt (detta är skrivet i sten nu f.ö) INGEN kommer in i vår lägenhet med ens en liten förkylning. Is that clear? (Denna notis är mest för mig själv, för jag är rätt kass på att ha koll på detta)

Nu ska jag lägga mig i soffan med mitt bultande huvud och ömmande hals(+ rinnande näsa och sjukdomslukten)..
.. och vänta på det där jävlarns telefonsamtalet.

Har varit hemma idag då jag hade feber igår och jobbade sent (= ingen bra kombo). Har väl sovit cirka 14 timmar sammanlagt under natten (sov några timmar igårkväll i soffan).. Inte gjort många knop idag.

Nu ikväll ringde jag en kvinna som är i samma situation som jag själv. Vi har båda PKU (ämnesomsättningsfel) och snäll som hon var så ville hon svara på en massa frågor jag hade kring graviditet och PKU, vilket är ganska avancerat.

Har fått svar på så mycket och är henne evigt tacksam för det - samt det att jag får ringa henne närsom om det är något jag undrar. Stort tack till dig Malin!

Det var skönt att prata med någon för första gången i mitt liv, som förstår vad jag pratar om och som själv hade en del att säga (som jag kände igen mig i). Fantastiskt.

Nu sitter jag här med tusentals tankar i huvudet - undrar när, var, hur och allt däremellan. Det här blir ett spännande år tror jag.

Jag försöker, och jag hoppas att det tar mig i rätt riktning.

Några dagar har gått sedan jag skrev sist. Har inte haft någon direkt gnista/energi att orka göra allt jag borde. Lägenheten ser kaotisk ut med kläder överallt och saker här och där - jag har inte orkat bry mig fram till idag. Idag ska jag ta tag i allting och fräscha upp hemmet lite.

Pappa kommer hit idag och ska hjälpa oss med nytt handfat i badrummet och ett skåp som ska upp. Den vidriga lampan i badrummet är utbytt till en Alien-spotlampa. Kallar den Alien då den ser lite annorlunda ut..
Ska bli superskönt att få det i ordninggjort därinne - vi inväntar en spegelhylla också, men den kommer i slutet på januari. .

Träningen har sett ut/ser ut som följer:

Vecka 1:
Onsdag: Body Combat 60 min
Torsdag: Dance 60 min
Lördag: Body Combat 60 min

Vecka 2:
Måndag: Jogg/Löpning + magstyrka 45 minuter (pressade mig själv att springa som en galning emellanåt..)
Tisdag: Booty X-press 30 minuter (aaaj min rumpa!)
Onsdag: Vila
Torsdag: Dance 60 minuter
Fredag: Vila (missade passet för att jag drog över tiden hos mamma..)
Lördag: Body Combat 60 minuter
Söndag: Kickboxning

Vecka 3:
Måndag: Kickboxning. Sparring 70 min
Tisdag: Jogg/Löpning + magstyrka (gymmet)
Onsdag: Kickboxning. Sparring 70 min
Torsdag: Dance 60 min
Fredag: Vila
Lördag: Body Combat 60 min
Söndag: Vila

Vecka 3 kan komma att ändras; om jag blir sugen på mer kickboxning kan det bli så att jag lägger in ett pass på söndagen - men jag ska försöka hålla den som vilodag (ev en promenad kanske..)

Nu har jag gjort slag i saken. Jag har lyssnat på de råd jag fått gällande träningen: att variera den ordentligt så att jag inte bara tränar kickboxning. Det jag kan ledsna på är att behöva åka in till St Eriksplan efter jobbet när jag är trött och egentligen bara vill hem och sova. Resvägen är mitt problem (det är inte jättelångt och jag är alltid lika lycklig när jag kommit fram... men ändå, det är det som är mitt problem). Så jag har löst det genom att börja träna 250 m hemifrån på gym och variera passen. Det för in lite extra glädje i mitt liv. Älskar ju dans exempelvis.

Angående rubriken.. Jag har börjat frysa helt galet mycket! Fryser inte under dagen eller när jag går till bilen från jobbet, men när jag har varit och tränat och duschat så fryser jag så mycket att jag måste klä på mig med dubbla lager kläder över hela kroppen PLUS en varm morgonrock och så lägger jag mig under två varma täcken men lik förbaskat så fryser jag. Irriterande!

Ska lägga mig bredvid hunden och klappa lite på honom innan det är dags att svida om till träningskläder!

Klockan är snart 11.30 och om cirka 45 min ska jag infinna mig på gymmet för ett Body Combat pass.

Igår lade min mage av, vilket resulterade i att jag blev hemma från jobbet och fick besöka toaletten way too many times, om jag säger så. Lite senare under dagen besökte jag Linda och Nattan, ett kärt återseende precis som varje gång. Det blev en hel del kaffe, prat och Nalle Puh pussel. Väldigt trevligt som vanligt! Är imponerad av Linda som redan lyckats komma så långt. Du är guld.

Hämtade hem hunden igår också. Gammelman, som jag numera kallar honom, var stel som en kratta när jag kom. Viftade lika sött på svansen men hans gång är inte super när han legat ett tag. Stelhet rätt igenom..

Var på kvällspromenix med voffe och Tim, och Gammelman joggade framför oss, glad som ett barn (!) Det var rätt kallt ute igår kväll kan jag ju berätta förer.. Hem och mysa i soffan. Jag tog mig tid att skriva lite, en hobby jag lagt åt sidan de senaste åren, och skrev ihop ett flertal A4 med hemligt innehåll.

Neh, nu ska jag dricka upp min vitaminvätska jag har i glaset och byta om. .

/ Chii

Känns konstigt att skriva datumet som jag gjort ovan - det känns fel. Tycker någon annan likadant?

Det här inlägget blir som en mixpåse; lite av varje.

Året som har gått.. Ja, det har varit mycket. Kommer inte att skriva ner milstolparna i detta inlägg, det får jag spara till en annan gång när jag har mer tid, och lust.

Tänkte bara säga att jag har haft en otroligt trevlig jul och nyårsafton, tillsammans med nära och kära. Den stora glädjen var att min älskade syster kom på besök från Holland, med min systerson. De har saknats tidigare julaftnar, familjen har inte varit komplett. Det var den nu i alla fall.

Vi valde att åka till mina föräldrar först, på julafton, för att senare på kvällen åka till Tims föräldrar. Många ifrågasätter varför vi gör så, men det är något som jag och Tim har kommit överens om - så nöj er med det.

Nyårsafton blev trevlig; middag hos mina föräldrar då min storasyster fyller år på nyårsafton. Efter middagen och kaffet åkte vi hem till oss för att fira nyår tillsammans med våra underbara grannar och en vän till dem. Lite senare blev det singstar och ännu senare kom det ett sällskap till och besökte oss. Blev en lugn kväll för mig, både med drickat (jag är ju ingen stordrickare) och humöret. Det tar ju en del energi att fara runt som vi gjort, och man vill gärna vara överallt samtidigt..

Under mellandagarna åkte jag med Tim och hans far till klubben och körde ett mitspass med Tims far. Det var givande, jag hade bra med träningsvärk efter. Micke slår inte diekt lösa slag.

Har hunnit med några pass på klubben (de har öppet två dagar i veckan mellan 17-19 då man får dra dit med någon och träna fritt).. Ska försöka charma Helene och fixa en sparringdejt med henne i nästa vecka igen. Det är riktigt nyttigt att sparra med henne, jag lär mig mycket och jag vet att jag inte behöver hålla igen med henne.

Längtar till våren och sommaren, lite värme skulle inte skada. Å andra sidan är jag glad att det var en vit jul i år, men det räcker nu..

Ser fram emot träningsåret 2010! Det kommer att tillkomma thaibox-pass på klubben, tiderna blir utökade och det blir mer att välja på för samma peng. Kunde inte bli bättre. Har dessutom kommit in i gymmet ordentligt också. Skaffade ju gymkort i november och har besökt gymmet rätt ofta, mer blir det.

Igår provade jag Bodycombat och dagens träningsvärk är INTE att leka med. Har ont precis överallt, kämpade tills jag storknade igår och det kändes som fantastisk träning! Ska gå på BC igen på lördag. Hoppas jag får en plats bara.

Imorgon ska jag hämta hem min underbara Prins, miss him everyday!

/ Chii

 

Idag när jag vaknade var jag riktigt trött och väntade mig en dag full av otrevliga överraskningar.
Dagen blev inte alls som jag väntade mig. Det blev en positiv dag.

Kom ner till bilen, såg att min bil var den enda som var snöfri och jag kunde se rutorna! Surprise för mig! Har haft problem med min motorvärmarsladd och el-skåpet. Det var tydligen fel på tiduret, men det är bytt nu så jag satte mig i en lagom varm bil och njöt av att inte behöva snöa av bilen..

Drog sedan på några härliga låtar, den ena efter den andra, med Michael Jackson. Favoriterna idag var "Who is it" och "Give in to me" som jag poppade på hög volym hela vägen till jobbet. Kom dit med ett smile på läpparna och mötte Karin som skulle hoppa in för min kära kollega Ull som är ledig. Härligt att jag ska jobba med henne till onsdag, vi kan snacka och få tiden att gå. [Det är rätt lamt på jobbet dessa dagar]

Dagen gick relativt fort och jag fick undan en hel del saker som skulle göras förr eller senare, skönt att ha gjort allt.

Har fått bekräftat at min kära granne att hon ska med på onsdag och sparras med mig på klubben, det ska bli kul att träna med henne och få öva lite teknik.

Igår tränade jag med "svärfar" - jag, Tim och Micke åkte in till klubben och körde ett pass. Tim fick agera fotograf, det blev inte superbra bilder så jag skippar att slänga in dem nu. Det var bra statisk träning för mig då jag höll mitsar 90 % av passet. Körde 1½ timme och nötte boxningen rätt hårt. Blev en del sparkar mot slutet.

Idag har jag ordentligt med träningsvärk och ska faktiskt dra iväg min rumpa till en av cyklarna på gymmet. Det står spinning på schemat ikväll, och om jag kan gå alls imorgon, blir det nog ett till pass [kanske inte just spinning]..

Fick ett sms av min Ängel igår. Skönt at höra från henne igen, det har varit tyst ett tag nu.

[Out]

Nu är julen över och jag väntar egentligen bara på att det nya året ska börja så att jag kan känna en ny glöd. Samma visa varje år, I know..

Har legat på latsidan lite för mycket veckan innan jul, men å andra sidan har jag inte tränat så kontinuerligt som jag velat ändå.

Min önskan nu är att jag kan köra hårt utan sjukdomar och se resultat, vilket jag behöver göra för att hålla igång ordentligt. Jag är en sån där jobbig brud, som lätt lägger av om inte resultaten kommer rätt fort. Jag vet att det är fel att tänka så, men har man alltid gjort det, är det ett mönster som är svårt att bryta..

Får se hur jag löser uppgifterna som jag faktiskt ger mig själv. Det är ju för min skull, mitt välmående och min lycka det gäller.

By the way; tog den omtalade vaccinsprutan mot grissjukan, så jag hoppas att jag slipper alla andra sjukdomar också..

Jobbar på måndag igen och går av på onsdag eftermiddag för att vara ledig i fyra dagar. Välbehövligt, men jag behöver mer ledigt känner jag.. Finns så mycket jag vill göra..

Well, får se hur allt känns efter nyår. Jag längtar tillbaka till mattan, längtar till att få slå av mig lite känslor.

Längesen jag skrev något i bloggen. Jag har inte riktigt prioriterat den senaste tiden..


TRÄNING

Har lyckats hålla mig frisk ett tag nu (peppar peppar) och kunnat träna som planerat, vilket är jätteskönt. Kommit in i flåset rätt bra, men än har jag en lång väg att gå för att känna mig riktigt nöjd. Jag har tagit mig i kragen och skaffat gymkort i närheten där jag bor och har hunnit besöka det några gånger. Blandar numera kickboxningen med lite spinning och dans, så att jag får variation. Ska försöka att få till 5 pass i veckan, mest föratt det ska bli kontinuerlig träning och inte bara då och då..

Gick på ett pass i söndags med Helene (femalefighter.blogg.se), det var ett mitspass på 70 min, och därefer körde vi sparring. Lättare i början, för att sen öka intensiteten - det var superkul, även om min kropp blev lite blå på sina ställen. Det var helt klart värt det!

JOBBET

Har kommit in i jobbet bra. Känns som att det passar mig. Någonstans har jag kvar mina drömmar om en egen fotvårdspraktik och det kommer säkert, men senare. Är bara rädd att jag tappar kunskap under tiden jag gör annat. Önskar att det såg annorlunda ut, så att jag kunde behandla fötter livet ut från och med nu, men det går ju inte som det ser ut nu. Hur som helst så trivs jag på mitt jobb och trivs ypperligt bra med min superkollega, U. Vi är lika på många sätt och har samma humor. Jävligt skönt. Hon är riktigt bra. Har börjat lära känna lite folk på jobbet också, och det är riktigt härliga människor. Världen är liten, många vägar korsas..

HEMMA

Vi har fått vår efterlängtade soffa och den är för skön. Somnar i den konstant. Jag har svårigheter med att hålla mig vaken när vi sitter tillsammans i soffan. Det blir mycket tjat för att jag inte ska somna.. Vi är lyckliga över soffan i alla fall - den passar perfekt i vårat vardagsrum.

FAMILJ

Funderar en hel del över relationen med min syster som bor i Holland. Det är inte alltid lätt. Speciellt när man aldrig hörs av.. Önskar att de bodde hör i Sverige istället, men det skulle nog aldrig gå.

Håller tummarna för min mor nu också, som ska opereras imorgon bitti. Älskar dig mamma, operationen ska gå bra ska du se. Önskar du slapp all smärta..

ÖVRIGT

Har fått någon så kallad Michael Jackson noja. Jag brukar få det ungefär 1 gång i månaden. Jag får behov av att höra vissa låtar, och då måste jag höra dem omgående.. Han satte spår i mitt liv den där Jackson..

Kärlek

Då har jag hunnit bli bättre från sjukdomssvacka nummer 2 - jobbade igår och idag och tror nog jag klarar imorgon och fredag också. Har blivit tillsagd att jag bör stanna hemma från träningen och så blir det. Ingen kickträning för mig denna vecka, det är för att vara på säkra sidan.

Istället laddar jag på kroppen med mat rutinmässigt (mindre mål) och boostar mig själv med blåbär och en massa frukt. Eller ja, en massa frukt blir det inte, men det blir frukt. Fruktsallad till frukost och en liten kopp te är vad jag får i mig på morgonen, ska ta och lägga till ett mål frukt istället för mat nästa vecka så att jag då får frukt 2 gånger dagligen och ett mål "riktig" mat per dag. Och blåbär förstås. Och Omega3. Och mina andra mineraltabletter. Och varma duschar, och mycket MYCKET sömn. Det är min bot på all skit. MYCKET SÖMN!

Jag måste ju erkänna att jag är riktigt trött ändå. Jag sover bra, dricker mycket vatten, äter bra, men ändå är jag trött. Det är inte konstigt, jag har ju inte tränat på snart 1 vecka. Det går otroligt fort för mig att bli slut just på grund av att jag inte får igen någon energi av träning. Jag behöver träning!

Mitt mentala har blivit lite bättre. Jag är inriktad, målmedveten och positiv. Istället för pessimist-Micha som brukar vara i farten. Jag är mer stabil i huvudet nu än vad jag varit tidigare, och det känns konstigt att jag ens kan säga så. Som att det verkligen var något fel på det mentala tidigare (yeeaah.. hmmm..)

I helgen är det en hel del matcher. Måste nästan ta mig till klubben för att få info om hur det ska gå till, eller så är jag smart och låter bli att frestas av träningen genom att ringa Jempa istället. Smart drag där! På lördagkväll är det fest för alla klubbmedlemmar, och det ska bli skoj att mingla runt lite.

Jahaja.. Om man skulle ta och betala lite räkningar kanske..