chii

Jag vet hur och vad jag gör, och jag gör det inte på bästa sätt alla gånger men jag är långt ifrån en allvetare på alla områden. Så länge jag vet vad jag gör och står för det, kan ingen eller ingenting ändra på det.

En sak i taget.

Klockan har ringt tidigt.
Varje morgon.

Gått upp, tagit på mig en tröja.
Tittat ut genom fönstret för att se fåglarna jaga varandra.

Härliga morgnar, ljusa dagar. Några i alla fall.
Till skillnad från tidigare då varje morgon kändes som en större utmaning än jag kunde klara av.

Har fortfarande kvar problemen. Samma problem som förut.
Jobbiga, smärtsamma, outhärdliga - när tänkandet kommer igång såsom det alltid gör.

Lyssnade på henne, har börjat göra som hon sa: "en sak i taget, en dag i taget och så mycket nöje du kan med".
Ibland tryter orken.

Innan någon annan har vaknat har jag hunnit rannsaka mitt liv på nytt.
Har hunnit se det från alla negativa vinklar och sett de få, men stora positiva delar jag har i mitt liv.

De glada och bra delarna behåller jag, och håller hårt om.

Ny tankebana: framåt, men med små stopp på vägen. Ett steg fram, tre tillbaka. Lätt hänt, men jag accepterar det och det var väl det jag skulle göra?

Gilla läget. Hanka mig fram utan resultat. I alla fall för nu.


[En annan del]
Ibland är det svårt att veta hur man ska säga, vad man ska göra och hur man ska vara mot andra.
Speciellt inte när man inte har den minsta aning själv.
Man säger det man tror att någon vill höra, man säger det för att man verkligen vill men i slutändan är det något som kommer över en och det går bara inte. Man orkar inte, man känner ingen lust till något. Jag inbillar mig att alla har känt så någon gång. Speciellt om man är en person som har höga krav på sig själv.

Man står där och vet varken ut eller in. Tror att man fixar det men man inte vill egentligen. Vill ingenting. Inte ens resa sig upp, inte gå, inte stå, inte vara, inte känna. Så har väl ändå alla känt? Någon gång? Så har jag känt fram och tillbaka under en lång, lång tid och det är inte lätt. Det är inte heller en bortförklaring, men en del i allt det andra.

Har alltid velat sätta andra först. Före mig. Före den jag är och vad det är jag vill göra. Borde inte gjort så, för jag tappade bort mig själv på vägen och jag är svår att hitta. Har gjort saker jag inte känt något för, har sagt saker för att jag trott att det var vad som väntades av mig. Det har jag fått ändra på nu.

Jag fick frågan av min chef och jag förstår nu i efterhand (cirka 1 månad efteråt) vad hon menade, på riktigt alltså. Frågan löd:
"Vilka är de tre viktigaste personerna i ditt liv? Du behöver inte säga det högt, men tänk det". Jag tänkte på min mamma, min pappa och Tim.
"Fanns du med där?", frågade hon.
"Nej.."
Hon suckade lite och sa: "Det var det jag trodde."
Efter en stund undrade jag om jag svarat fel men hon sa bara "Den absolut viktigaste personen i ditt liv är du (och ditt välmående) och henne har du glömt bort totalt".

Tänker inte förklara varför jag inte skriver blogg lika ofta som förr, det har sina orsaker.

Var till läkaren idag och kunde inte hålla inne med känslorna så de fick komma fram och läkaren sjukskrev mig en vecka, så till och med onsdag nästa vecka då. Vad som händer därefter har jag ingen aning om. Jag måste hur som helst gå o prata med någon kurator/psykolog i alla fall, och få vissa delar ur systemet.

Ibland behöver man lite feedback. Jag fick min idag, på FB av den supersnälla/duktiga kickboxaren Hampus.

"Make it through the day without you.."


Den här veckan blir tuff. Jag har ingen ork till något egentligen men det enda som får mig på lite lättare tankar är träningen. Å trots att jag inte har någon ork alls så kommer orken till träning, annars får jag väl köra ändå.

Vaknade imorse av T´s alarm. Han har åkt nu och det gär inte något bättre direkt. Jag menar, om jag kände mig ensam när han var här, hur känner jag inte nu då? En vecka borta från honom och det är nu jag är som mest låg.
[vad ska man säga, det känns alltid skit när han åker..]

Kan inte bestämma mig för om jag ska träna ikväll på klubben eller inte. Har beslutsångest vad gäller allt. Har ångest för övrigt också, så att få ett svar av mig nu är i stort sett omöjligt.

För att inte bara sitta och stirra in i väggen hela dagarna har jag skrivit en lista som jag tar och betar av lite som det kommer. Rensa garderoben, dammsuga, torka lite, rensa kylen.. Då tänker jag inte så mycket i alla fall. Sen att jag helt plötsligt när jag dammsuger börjar gråta hysteriskt, ja, det kan jag inte hjälpa. Det har väl gått en timme mellan varje gråtattack idag..

En sak har jag aldrig kunnat göra och det är att ta en dag i taget. Hur gör man det liksom? Jag har ingen erfarenhet av det.. Nu måste jag, för jag vet inte hur morgondagen ser ut och jag vet inte vad läkaren säger. Jag vet inte hur den närmsta tiden ser ut och jag vet inte ens om jag jobbar om en månad. Jag vet ingenting och att en person som jag, med stora kontrollbehov inte har någon koll är som att någon kapar en lina när du hoppar bungyjump och du råkar hamna tvärfel och slå i marken eller nåt..

Jag önskar att någon kom hit med råstyrka och vit målarfärg så jag kunde måla om ett rum och ha att göra hela eftermiddagen och natten. Kan ju ändå inte sova..

"Stop falling.."

I torsdags gick det inte mer, jag fick panik och mådde fruktansvärt dåligt. Det gör jag fortfarande.

Ingen bra rubrik idag/ikväll. Har ingen fantasi. Så det så.

Jag vill inget hellre än att ha dig tillbaka. Har de senaste tre dagarna inte tänkt på något annat. Saknar dig så!

-

Helgen är snart förbi och imorgon är det måndag och jag gillar inte måndagar något vidare, men jag ser fram emot att det blir tisdag, onsdag och torsdag då jag tänkt ta mig till klubben för härlig kickbox och förhoppningsvis något sparringpass med någon som vill.. Jag måste nöta teknikerna för sist jag körde (i fredags) gick det åt helvete..

Just ja.

En update har inte gjorts på evigheter. Egentligen vet jag inte ens vart jag ska börja. Det har varit en del, men ändå inte överdrivet mycket.

Har flera gånger den senaste tiden klagat en massa på hur dålig min dator är. Den behöver mycket vård för att kunna användas och det har jag inte råd med nu för tillfället och jag är i desperat (läs var) behov av att kunna skriva CVs för att söka jobb.

Har ju fnulat på en överraskning länge och i onsdags den 31 mars fick jag äntligen avslöja mina planer för Tim.

Tanken var att jag ville ge honom en tidig födelsedagspresent han ska komma ihåg - så jag hade bokat en resa till Amsterdam. Med hjälp av mina föräldrar, Tims mamma och hans kollega, lyckades vi lura honom riktigt ordentligt.

Vi var i Holland 3 heldagar och promenerade runt i Amsterdam. Besökte Red Light, skulle besöka Anne Frank huset och Amsterdam Dungeon med det blev inställt. Vi besökte Heineken bryggeriet vilket var väldigt intressant och framför allt väldigt vackert (!).. Många bilder blev det och en del av dessa kommer upp i bloggen vid ett senare tillfälle.. Underbart att få spendera tid med min fina syster och min fina systerson och deras två vovvar.. Det var härligt att få uppleva Ouderkerk också (litet mysigt bostadsområde med massa fina små hus..)

Är idag trött och hängig. Gick upp halv fem imorse för att vara på Schiphol (flygplatsen) halv sex. Sov inte en blund inatt då jag hostade konstant. Har sovit en timme på dagen, det är allt. Har idag endast legat i soffan, tankat bilen och handlat mat. Det är min dag. Naturligtvis har jag packat upp allt redan - det är jag i ett nötskal.

Nu längtar jag bara till klubben.. Vill slå av mig lite, känner att det behövs.
Måste bara bli kvitt hostan först..


Tim fick nog av soffläget och sitter nu framför sin dator i rummet bredvid och jag i vardagsrummet med min laptop i knät och spelar en massa låtar från förr som får mig att gråta. Många som är känsliga med både texter och musik - vilket naturligtvis får mig att tänka på allt som varit och allt jag önskade var. Man kan tyvärr inte dra tillbaka tiden, även om jag hela tiden önskar att jag kunde det.

Just nu är det John Secada - Just another day som spelas. Det är en låt jag dansade runt till i vardagsrummet många gånger - och än..

I saw your face in a dream last night
A vision so bright and so clear
Though you were lost in the city light
I felt as if you were here


Sjuk har jag blivit, igen. På söndag morgon kände jag att halsen sved och kroppen var trött.
Blev värre under dagen och under natten kunde jag inte sova för att det halsonda varvades med hosta.
Så jag fick vara hemma igår och idag. Har haft febervallningar då jag ena stunden hackat tänder och andra stunden svettats floder. Idag är det mycket bättre, så jag hoppas på att jobba imorn igen.

Jag har i flera månader planerat en överraskning för min sambo. Snart blir det dags att sätta allting in action. Får se vad reaktionen blir. Kommer att skriva om detta och dokumentera med bilder senare. Hoppas att allt går som det ska.

Den senaste tiden har jag varit på klubben en hel del och tränat en massa kickboxning, och det har gått riktigt bra. Fått mycket positiva kommentarer om min fightingteknik och det gör mig jätteglad. Har fått drygt 10 blåmärken av tjejgänget (3 större, resten små) som jag fightades med i förra veckan. Har lärt känna tjejer som är riktigt härliga och som jag blir glad av att umgås med (läs sparras med)..

Det är en hel del som händer nu och framöver i vår: Mamma fyller år (9 april), Pappa fyller år (20 april), Tim fyller (21 april) sen vet jag att det är några andra också som ska firas.. Stort 60 årskalas blir det för far min, ett bröllop - jag måste byta jobb... Ja, det är en hel del som sagt. Mer tillkommer säkerligen.

Hoppas på att jag får min semester flyttad till vecka 28-31 för det känns som bästa perioden för mig.


Vill bara säga en sista sak: S, du är den finaste/bästa/härligaste/snällaste/mest förstående vän jag har.

Kunde inte somna inatt. Det var väl för alla tankar som snurrade i huvudet. Kunde inte få bort dem hur jag än försökte. Somnade till vid midnatt och vaknade vid halv ett inatt, av att jag hörde en suck i hallen. En Prins-suck. Sedan hörde jag steg och klor mot golvet. Blev tvungen att gå ut i hallen för att titta, men såklart var ingen där. Prins var inte där. Det var så verkligt att jag på största allvar trodde att han var där. Obehagligt men samtidigt fint på något sätt.

Kunde hur som helst inte somna om igen, så natten har jag legat och tänkt på en massa saker. Sådant man aldrig hinner tänka på i vardagen. Jobbigt, och inget jag vill prata högt om.

På grund av min insomnia så blev det inget Sthlm Kick & Thai idag. Jag valde att göra slut på den lilla, yttepyttiga energin i jobbets motionshall. Slog mig trött på "gubben" och sprang några varv i stora hallen. Skuggboxades lite och tränade lite balansövningar. Bra grejer. Å detta gjorde jag bara för att jag tyckte att det var kul, och nyttigt. Inte för att jag kände att jag behövde.

En sak jag har tänkt på: hur man beter sig mot sina vänner. Jag vet att de som verkligen har en hjärteplats för mig, också kan ta att jag inte pratar om allt, och det viktigaste; allt handlar inte om dem hela tiden. Ytterligare en grej som jag vet dyker upp då och då. Jag upplever det som att jag inte längre säga A utan att säga B. Ibland kanske det inte passar sig att gå djupare inpå vissa saker. Kanske för att de sakerna redan är ur världen och inte är värda att diskutera (eller ja, onödiga att diskutera.)


Denna vecka är jag sugen på att kickboxas imorgon och på fredag. Har inga direkta planer längre, utan gör det jag vill göra, när jag vill göra det. Känns så mycket bättre nu när jag släppt på mina "måsten" och kan ta en dag i taget istället. Jag har valt att lägga alla måsten på en hylla som jag kan gå och plocka lite i när jag känner att jag vill göra något av värde. Betala räkningarna gör jag ju samma dag de kommer, men allt det andra kan liksom vänta. Ny insikt. Glädje.

Jag hoppas på att jag och min M får möjlighet att ses på fredag. Jag saknar henne. Jag saknar det genuina. Man hade så mycket när man var yngre, sånt man inte tänkte på då. Jag önskar ibland att jag var tillbaka i sjätte klass och kunde ändra på en del som hände. Nu har man inte den makten..

Fick veta idag att jag har B12 brist. Det var ju.. Sådär.. Tråkigt.. Inte konstigt då att jag är konstant trött hela tiden. Nu blir det att boosta upp kroppen med vitaminer (jag vet, inte för mycket B vitamin...)

Jag saknar
Jag älskar
Jag vill
och jag drömmer..

Helt. Slut. I. Kroppen.

Det var precis vad jag behövde. Tömma kroppen på alla känslor och all energi. Hade egentligen inte så mycket energi innan jag klev på dagens kickbox-pass, men när fröken Anna (en riktigt duktig tjej) ville köra mitspasset med mig, ja då fick jag energi från .. någonstans. Tack vare Annas peppning så var jag rätt nöjd med mina slag (sparkarna kunde dock varit bättre men.. I will do my homework!)

Igår var jag på klubben och körde ett mitspass och fick gå omkring hela dagen idag med världens fetaste träningsvärk. Well, det är ju självförvållat och känns egentligen väldigt bra - då tog träningen.

Imorgon hade jag tänkt att köra lite egen träning efter jobbet (i jobbets motionshall) och jag har inte satt någon tid på hur länge jag ska träna. Jag slutar när jag tycker att det räcker. Min idé om vad jag ska träna går lite såhär:

-Uppvärmning; jogg, intervaller (på olika sätt)

-Hopprepsträning (jag och hopprep är väl inte direkt bästisar men jag vill gärna bli lite vän med repet..)

-Box och sparkar mot plastgubben (som jag kallar honom, en stor, stoppad knöl som funkar som en säck fast mer ser ut som en människa i formen.. Vet inte vad såna heter..)

-Träna mest på midjesparkar och höga sparkar sen naturligtvis också att förflytta mig åt sidan när jag slår krokar. Det är jag helkass på nu!

-Hopprepsträning igen och nedvarvning (jogg) och stretch.

Vi får väl ser vilken typ av träningsvärk jag får gå med i helgen!

[En tanke till dig, S]