.empty.
"Make it through the day without you.."
Den här veckan blir tuff. Jag har ingen ork till något egentligen men det enda som får mig på lite lättare tankar är träningen. Å trots att jag inte har någon ork alls så kommer orken till träning, annars får jag väl köra ändå.
Vaknade imorse av T´s alarm. Han har åkt nu och det gär inte något bättre direkt. Jag menar, om jag kände mig ensam när han var här, hur känner jag inte nu då? En vecka borta från honom och det är nu jag är som mest låg.
[vad ska man säga, det känns alltid skit när han åker..]
Kan inte bestämma mig för om jag ska träna ikväll på klubben eller inte. Har beslutsångest vad gäller allt. Har ångest för övrigt också, så att få ett svar av mig nu är i stort sett omöjligt.
För att inte bara sitta och stirra in i väggen hela dagarna har jag skrivit en lista som jag tar och betar av lite som det kommer. Rensa garderoben, dammsuga, torka lite, rensa kylen.. Då tänker jag inte så mycket i alla fall. Sen att jag helt plötsligt när jag dammsuger börjar gråta hysteriskt, ja, det kan jag inte hjälpa. Det har väl gått en timme mellan varje gråtattack idag..
En sak har jag aldrig kunnat göra och det är att ta en dag i taget. Hur gör man det liksom? Jag har ingen erfarenhet av det.. Nu måste jag, för jag vet inte hur morgondagen ser ut och jag vet inte vad läkaren säger. Jag vet inte hur den närmsta tiden ser ut och jag vet inte ens om jag jobbar om en månad. Jag vet ingenting och att en person som jag, med stora kontrollbehov inte har någon koll är som att någon kapar en lina när du hoppar bungyjump och du råkar hamna tvärfel och slå i marken eller nåt..
Jag önskar att någon kom hit med råstyrka och vit målarfärg så jag kunde måla om ett rum och ha att göra hela eftermiddagen och natten. Kan ju ändå inte sova..
"Stop falling.."
Den här veckan blir tuff. Jag har ingen ork till något egentligen men det enda som får mig på lite lättare tankar är träningen. Å trots att jag inte har någon ork alls så kommer orken till träning, annars får jag väl köra ändå.
Vaknade imorse av T´s alarm. Han har åkt nu och det gär inte något bättre direkt. Jag menar, om jag kände mig ensam när han var här, hur känner jag inte nu då? En vecka borta från honom och det är nu jag är som mest låg.
[vad ska man säga, det känns alltid skit när han åker..]
Kan inte bestämma mig för om jag ska träna ikväll på klubben eller inte. Har beslutsångest vad gäller allt. Har ångest för övrigt också, så att få ett svar av mig nu är i stort sett omöjligt.
För att inte bara sitta och stirra in i väggen hela dagarna har jag skrivit en lista som jag tar och betar av lite som det kommer. Rensa garderoben, dammsuga, torka lite, rensa kylen.. Då tänker jag inte så mycket i alla fall. Sen att jag helt plötsligt när jag dammsuger börjar gråta hysteriskt, ja, det kan jag inte hjälpa. Det har väl gått en timme mellan varje gråtattack idag..
En sak har jag aldrig kunnat göra och det är att ta en dag i taget. Hur gör man det liksom? Jag har ingen erfarenhet av det.. Nu måste jag, för jag vet inte hur morgondagen ser ut och jag vet inte vad läkaren säger. Jag vet inte hur den närmsta tiden ser ut och jag vet inte ens om jag jobbar om en månad. Jag vet ingenting och att en person som jag, med stora kontrollbehov inte har någon koll är som att någon kapar en lina när du hoppar bungyjump och du råkar hamna tvärfel och slå i marken eller nåt..
Jag önskar att någon kom hit med råstyrka och vit målarfärg så jag kunde måla om ett rum och ha att göra hela eftermiddagen och natten. Kan ju ändå inte sova..
"Stop falling.."
Kommentarer
Trackback