Min dag idag!
Trots att dagen började med blodprov som jag behövde vara fastande inför. Världens tråkigaste/mest asociala sköterska tog blodproverna och hon sa inte ett ord. Kyligare mänska får man leta länge efter!
Hursom, jag drog iväg till Bauhaus och införskaffade två skivor som vi kan spärra av de andra rummen med (rum som går till hallen dvs.) vilket är bra att ha när vi ska vara illervakt och för andra saker; om man är hundvakt och någon är hundrädd etc.. Då går det bra att spärra av med dessa skivor. Jag fick hjälp så fort jag klev in butiken och på 7 minuter höll jag det billigaste och lättaste materialet i mina händer och försökte därefter få in det i Saaben. Det gick det med!
Sen en sväng tlll banken för att fixa med pengar - jag var först i kön och det stod en del mänskor runtom som inte såg glatt på mig. Någon gång ska man väl få vara först?
Därefter åkte jag hem för lite kaffe och en väldigt sen frukost. Spenderade resten av dagen med att kolla jobb och ringa en hel del samtal - ett av dem fick mig mycket glad och positiv! Skönt att det jag vill inte är omöjligt (vad det är får ni veta längre fram men det är inte läge för att avslöja något just nu..)
Skickade iväg ett mail, fick svar snabbt och det var någorlunda positivt det med. Hann med att träna en timme på gymmet och min rumpa skriker av smärta. Faktiskt. Aldrig haft sån värk i baken tidigare - bra det också.
När jag satt i soffan för någon timma sen och hade hunnit ta igen mig var det dags för nästa projekt: brödbakning med nytt specialmjöl. Det resulterade i fantastiskt goda frallor/scones - jag har aldrig ätit så gott bröd!
Nu lagar jag mat och njuter av mina prestationer idag. Imorgon och onsdag är det jobb på en mässa och torsdag vet jag inte vad jag gör men det spelar ingen roll just nu. På fredag är jag på ett företag och jobbar i receptionen och det passar utmärkt att veta vad jag ska göra dagen innan min födelsedag. Skönt.
Måste dock ändå kasta en stövel på två människor i min närhet; det är lågt det ni gör och vänta er inte att jag kommer att vara delaktig vid speciella tillställningar när ni aldrig anstränger er för att göra detsamma för mig.
En av dessa personer har under 3 år ratat mig och mina tillställningar och jag är less på det. End of discussion!
Tack ni fina, än en gång!
En annorlunda söndag
Idag åkte jag och Tim och handlade i Viksjö trots att ingen av oss mådde bra alls.
Kom hem och drack en kopp kaffe medan jag knåpade lite med anteckningar inför mitt projekt jag har framför mig.
Ringde till min mor, fick lite extraenergi av henne och ringde därefter Nilla och fick en massa bra råd och tips. En hel del tuff fakta också, men det var väldigt givande, har saknat henne massor.
Sedan ringde jag till Tess, denna underbara tjej som gav mig ytterligare energi och glädje. Idag har det handlat om glädje, trots att dagen inte varit bra på andra sätt - jag har haft huvudvärk och magsmärtor samt kramper och det har verkligen INTE varit kul. Trots allt detta som sagt, så har jag fått ut mycket av dagen.
Jag har nu en lista på samtal jag ska ringa denna vecka, jag har ju redan avverkat ett av dessa och det gick som planerat. Imorgon har jag det viktigaste framför mig, bära eller brista, vettetusan men hoppas gör jag.
Imorgon bitti ska jag även till vårdcentralen för en massa provtagningar. Mitt vänstra armveck är redan blått och misshandlat så nu lär väl det högra också bli det. Det spelar ingen roll, det måste ju göras och nålar, ja det är något jag är väldigt van vid. Tänkte passa på att byta läkare när jag ändå är där. På tiden att det blir gjort.
Jag hoppas att jag mår bättre imorgon men det finns en stor risk att det blir helt tvärtom då Tim är dålig. Typiskt nu liksom, en vecka innan min födelsedag - hoppas det inte håller i sig för oss så länge bara..
Jag har satt upp ett mål och jag gör mitt yttersta för att nå det. I oktober kommer resultatet; om jag nått det målet då eller om det gått åt pipan.
Let´s rock!
Mysterious ways..
Tack för/till de äkta vännerna - alla glädjestunder och all underbar tid jag får spendera med er är värt så mycket.
En längre tid har jag fokuserat på helt fel saker, saker som gjort att jag inte har haft lust till något och som fått mig väldigt nedstämd. Meningen med livet är nog inte att gå runt och må dåligt konstant, att vara ledsen och bekymrad varje dag. Jag tror att det handlar om mer än så faktiskt, och det känns som att jag äntligen insett det.
Jag har en egenskap som för många kan verka bra ibland, men är man som jag är - lite för mycket av en planerare och tänkare, då blir det inget bra av det utan helt tvärtom. Det blir tvärfel, det blir så att jag ständigt går och tänker på och oroar mig för hur saker och ting ska se ut och vara om tre till fem år framöver.
En polett trillade ner häromdagen. Jag insåg (äntligen) att jag har fokuserat på helt fel saker väldigt länge. Jag har oroat mig i onödan för framtiden och jag har tagit på mig flera saker än vad jag har behövt. Som min kära mor ständigt återkommer till: "Du lägger alldeles för mycket energi på helt onödiga saker, tänk om du kunde lägga all den energin rätt, hur långt du kommer då." Å det där är ju helt sant. Jag är fantastiskt duktig på att lägga energi på fel saker och det är nu dags för mig att tillåta mig själv att vara glad och lycklig. Även om det förmodligen kommer att vara en del farthinder på vägen, så kommer jag veta att allt jag gör är för min egen lyckas skull.
Detta vet jag skulle göra Tim väldigt glad också då han en längre tid varit orolig för hur jag mått. Denna fantastiska människa, jag älskar honom mer än livet självt. Allt jag vill är att vara lycklig och glad, det fanns en tid förut då jag var en s.k glädjespridare - den delen med mig försvann någonstans men jag vill hitta tillbaka. Jag vill må bra och jag vill komma någonstans.
Jag har en del att jobba med och en hel del saker att ta tag i, men det känns inte jobbigt - det känns snarare skönt faktiskt. En lättnad över att jag äntligen fattat hur korkad jag har varit under lång tid och hur mycket smartare jag kommer att agera nu.
Träningslivet är också under planering och genomförandet har redan börjat. Första stadiet eller vad man nu ska säga.
Jag berättade ju i ett tidigare inlägg att jag varit hos läkaren och det resulterade i ett helt annat träningsupplägg, men det var egentligen inte mycket mer hjälp än så som jag fick av dem. Tråkigt tycker jag, att man inte får mer hjälp än så.
Har ju för tredje gången skaffat träningskort på Worldclass och varje dag kommer jag att genomföra hård träning i deras lokaler. Det låter hårt att träna varje dag, men det är vad jag har blivit tillsagd att göra och då gör jag det. Det känns bra att veta exakt hur jag ska träna och faktiskt kunna se kickboxningen som bara en bonus, en kul grej som jag kommer att utöva tillsammans med klubbkompisarna när andan faller på. Allt detta är tanken, och allt detta ska verkställas.
Nu blir det intressant om det givit någon effekt till nästa lördag - jag har gjort ytterligare ändringar i kosten och det viktigaste har jag nu, för första gången på mycket länge: positiv känsla.
Övrigt:
Jag längtar till onsdag då jag åker och hämtar upp illerpojkarna hos Tess. Vi ska vara illervakt åt Figaro och Frankie när Tess åker iväg på en välbehövd resa. Vi ska ha dem till söndagen nästa vecka.
Jag har fortsatt med upphägningen av fotoramarna i hallen, äntligen blir det lite dekorativt där också..
Jag vill inget hellre än att läsa min bok! En jävligt bra bok som kan lägga grunden för mycket som handlar om mig och mitt liv. En bra bok helt enkelt.
Tänka om, tänka rätt
Kommer att dra ner på kickboxningen och ägna mig åt annan träning. Har återigen införskaffat mig gymkort på Worldclass och det är där jag kommer att hålla till 7 dagar i veckan, minst en timme per gång.
Kickboxningen bara älskar jag, och självklart släpper jag den inte helt. Jag kommer att köpa ett klippkort på klubben så jag kan dra dit och slåss med mina fina vänner (eller rättelse; min fina andra familj, för så ser jag er alla..)
Jag har idag förstått saker och ting, saker jag tidigare inte fattat. Jag har idag varit modig och ringt två samtal jag inte trodde jag skulle klara av. Jag har idag äntligen insett att min lycka är det viktigaste just nu, för mig. Åtminstone ett välmående. Att slippa ha ont i magen varje dag och stor ångest för allt som rör vardagen kommer att bli skönt.
Självklart blir det inte lätt, men det blir något nytt och det blir vad jag gör det till - det är det som är det coola - jag lägger ribban för hur jag ska ha det och får resultat därefter.
Nytänkande? JA!
Imorgon och på fredag väntar jobb och imorn ska jag upp 05:25 och det känns inge vidare. Efter jobbet blir det hundstallet och sedan hem för att fixa i ordning för sista jobbdagen innan helgen (som för mig blir tre dagar lång och det känns välbehövligt)
Helgen kommer att bestå av bilkörning och träning. Har funderat på att ta en musikmässig nostalgitripp i helgen, vi får se..
Vill tacka dig Linda för att du tänker på mig, jag blev alldeles paff idag när vi pratade. ÄLSKAR DIG!
Å lilla mamma, 4-5 samtal blev det idag och jag är glad att du finns där. Älskar dig!
7 sanningar/intressanta saker om mig
Det går ut på att man ska skriva 7 stycken intressanta saker om sig själv och jag vet inte vad ni tycker är intressant, men äh, here we go:
1. Jag pratar med mig själv. Vart jag än är. När jag är ensam, när jag är med någon. Alltid. Speciellt när jag skalar potatis eller morötter (!)
2. Jag ogillar folk som trängs. Ett exempel är om man kliva av tunnelbanan och det står en klunga mitt i vägen. Vägra flytta på sig liksom? Jag, ja jag går rätt igenom högen med armbågarna utåt. Självklart gör jag inte det om det står barn eller gamlingar där, men alltid annars.
3. Jag är väldigt medveten och vill alltid vara medveten och med i situationen liksom. Om jag åker tunnelbana eller buss och lyssnar på musik så har jag alltid bara ena snäckan i örat, den andra hänger löst så att jag ska höra vad som sägs och kunna reagera snabbare om det skulle hända något. (Indirekt; jag ogillar att bli överraskad)
4. Jag plockar upp allt jag tappar med tårna (främst tårna på högerfoten) vare sig det är en borste, en tidning eller en gaffel.
5. Jag älskar sur, stark koreansk kålsallad, kallad Kimchi.
6. Jag har världens värsta typ av PMS. Det går inte att prata med mig, än mindre säga något trevligt som jag ska uppfatta som trevligt. Jag tar allt helt fel dessa dagar och jag skäms ordentligt för det.
7. Jag älskar verkligen djur. Om jag hade ekonomi så att jag och min sambo klarade oss, skulle jag studera något djurinriktat för att sedan arbeta med att rehabilitera djur och ge dem kärlek och omvårdnad för att sedan söka nya fina hem åt dem. Typ hundstallet, hundar utan hem m.m. Detta skulle jag viga mitt liv åt. Jag skulle gärna se att det fanns Animal Rescue i Sverige på samma sätt som det gör i USA.
Hoppas att det gav någonting Andrej, du får väl köra fler såna här vändor om det är aktuellt!
Tack för utmaningen, kram på dig!
Tillägg
- Höstkort på Sthlm Kick&Thai (1900 riksdaler)
- En sladdlös dammsugare (oh that one would be nice..)
Det blir mera en checklista för allt jag måste införskaffa. Har aldrig tänkt på bloggen på det sättet förut, men jag brukar ju slarva bort alla mina papperslistor så detta kanske är nåt man borde börja med..?
Har haft en lång och intressant diskussion med Tim angående jobb och löner.
Vi kom överens om att jag aldrig får bli heltidshemmafru, men kanske deltids i alla fall, om han blir rik.
Intressant.. Haha.. Söndagsnöje eller något..
Hela veckan förutom onsdag jobbar jag på Älvsjömässan, och det är skönt att veta vart jag ska vara och jobba någonstans. Den 3e sept, dagen innan min födelsedag vet jag också vart jag ska vara och det lättar lite på saker och ting..
Jag räknar med 3 st kickboxpass denna vecka och det blir måndag-onsdag. På torsdag ska jag till hundstallet och gå introduktionskurs. Fredagen slutar jag senare så jag hinner inte till klubben men det gör mig inte så mycket, har ju tid för annan träning på kvällen och i helgen.
En liten blinkeliblink till Lena: Jag har inte rört håret, det känns kalasbra och jag är nöjd men det kan nog bli kortare snart igen ;-)
Nu blir det film; Gran Torino tror jag bestämt.
Kusje (puss på holländska för er som inte vet)
Wishlist
Vanligtvis önskar jag mig aldrig något märkvärdigt till födelsedagar. Jag är glad för det jag har (klyscha, jo men det stämmer ju..)
Därför kommer jag nu att skriva det som jag på ett eller annat sätt kommer att införskaffa själv, eller som jag vet att jag kommer att köpa för att jag behöver det.
- En ny telefon (kommer jag att köpa så småningom) - Har fastnat lite för HTC Wildfire, bara namnet é ju grymt..
- Presentkort på KappAhl/Lindex/Åhléns - man behöver ju fräscha underkläder och kanske någon trevlig höstjacka längre fram, vad vet jag?
- Bröstskydd till kickboxen - det är sådär lagom skönt med hårda sparkar mot brösten (!) samt nya benskydd kanske, äh vad vet jag..
- Svarta ramar i olika former och storlekar - en del av er vet ju att jag har ett projekt med uppsättning av foton på G
- Jag önskar mig BRA tips på vad fan jag ska göra med våra köksluckor, de är vidriga (de har inte standardmått så IKEA är ingen idé - de är inte av något bra material så man kan inte slipa ner dem hur som helst) - har NÅGON ett bra tips på hur jag kan fräscha upp dem? Mottages tacksamt i så fall.. De är vita och jävligt fula!
- Hmm.. Kanske ska önska mig en sån där vit tegeltapet (ni vet som ser ut som att man murat typ) Hur fina tapeter som helst! Vart kan jag hitta såna?
- En svart högre byrå till sovrummet, vår byrå är helt trasig..
När jag ändå är igång kan jag ju önska mig nytt golv till hall och kök också, haha.. Det här var ju kul ju!!
Som ni förstår önskar jag mig allt detta, men det här är sådant jag kommer att införskaffa tillsammans med Tim (vissa saker) längre fram när ekonomin finns.. Jag anstränger mig i alla fall.
Och L; jag tycker faktiskt inte att 25 är något märkvärdigt, så det så ;)
Jag önskar mig en trevlig födelsedag. Det är allt.
Ha en trevlig söndag alla!
Upp och ner på samma gång
Semestern som sagt slut, jobbet igång och vardagarna är precis som de ska vara..
Mycket att stå i och en hel del funderingar. Det är väl så det ska se ut, vad vet jag?
Det har gått framåt med utvecklingen på träningsfronten och jag har fått höra många positiva kommentarer om både min teknik och min sidekick Janinas teknik också - det lyfter mig och det behövs verkligen.
När hösten kommer och jag är förvirrad till och från när det gäller jobb och annat, så finns det ändå en del saker som jag har att se fram emot lite.
Ett exempel är en förfrågan jag fick om att åka på ett konvent till något land (vilket vet jag inte ännu..) och det låter lockande men jag vet inte hur jag gör med det. Måste veta lite mer innan jag bestämmer mig; vad det innebär, till vilket land och hur länge..
Jag har även en annan idé som jag är nyfiken på att göra - åka iväg som volontär till Irland och arbeta med hundar som finns på ett härbärge en bit utanför Dublin. Minst en vecka måste man vara där och det skulle vara väldigt givande att få göra något jag brinner för och känner att jag skulle kunna ha nytta av i livet.
Nu är det bara till att försöka sortera ut saker och prioritera mellan dessa för att ta en sak i taget - att tänka på allting på samma gång blir inte lyckat, det har jag lärt mig den hårda vägen.
Jag har även en hel del annat att fundera över som jag väljer att inte skriva om här - det är sådant som är av lite större vikt och som jag känner är lite för personligt för bloggen.
Nu har jag i alla fall en strategi - så långt kan jag säga. Jag hoppas att jag inte ropar hej alldeles för tidigt men jag kan berätta att jag nu försöker att lösa mina problem mer "dag för dag" och inte för långsiktigt - jag är inte redo för det ännu.
Ju mer jag tar hand om mig själv, desto bättre mår jag och att jag har problem, jovisst, och självklart tynger de mig - men det finns ingenting som säger att jag ska skita i att försöka att göra allt annat så bra som möjligt även om det är en stor del som får mig att må dåligt. Man får göra det bästa man kan. Jag får göra det bästa jag kan!
[Peptalk för min egen vinnings skull]
Jag kan alltid glädja mig åt att jag har världens bästa support i form av en fantastisk familj och underbara vänner.
De som varit mest aktivt deltagande i mina issues är ni fina; Mamma, pappa, Tim, Linda, Lena och andra fina vänner.
De nämnda är de som frekvent försöker att få mig tänka mer positivt och känna hopp och det börjar fästa sig men vissa dagar bara går det inte. Tack för att ni står ut.
Denna vecka kommer jag att ha tränat 5 ggr (fyra kickboxpass och 1 pass på 4 timmar självskydd=väldigt fysiskt och jobbigt..) Detta känner jag mig helt nöjd med faktiskt. Söndag blir det sparring med Janina (min partner in crime eller liknande) och jag känner på mig att det blir längre än 1 timme. Blir lätt så när man trivs.
Efter jobbet ska jag åka till mina underbara föräldrar och träffa en storpudel i samma kulör som Prins var - för första gången sedan jag hade min fina hos mig, får se hur det blir..
Ha en trevlig helg alla vackra människor!
Migrän
Har sett fram emot denna veckan, för det var meningen att jag skulle köra igång ordentligt på klubben igen med allt vad det innebär men nu blir det inte så. Det hinns bara med ett pass (på torsdag) denna vecka, resten får bli intervallträninge och löpning samt lite fys..
Har blivit satt på lära på hos en kund denna vecka och på fredag ska jag sitta själv i receptionen där. I helgen ska vi iväg på bröllop och nästa vecka ska jag på utbildning. Det är bara så mycket jag vet - jag vet inte vart jag ska jobba måndag och fredag nästa vecka, eller efter det. Jag får väl helt enkelt vänta och se, även om det inte är det bästa jag vet.
Har legat i soffan och blundat en hel del idag, var inte alls hungrig, fick i mig en tredjedel av lunchen och det är inge vidare. Får se om aptiten kommer tillbaka lagom till middagen.
Måste rekommendera några filmer; Triage, Unthinkable, Edge of darkness och Case 39. Den sistnämnda är inte alls så självklar som man väntar sig från början.
Det var väl allt för nu..
Sammanfattning av sommaren
Ingen vidare start på det jag hade sett fram emot, men det händer ju bara, det är ingenting jag kunde styra över.
Efter en heltidssjukskrivning blev det en halvtidssjukskrivning fram till att min semester började, och när semestern väl var här hade jag hunnit med flera psykologsamtal och flera tillfällen att bearbeta mina känslor och humörsvängningar (från att gråta konstant till att faktiskt inte gråta alls...)
Semestern planerade jag inte alls faktiskt. Det enda vi faktiskt gjorde, jag och T tillsammans, var att åka på kryssning. Vi valde en Birka Paradise kryssning på 24 timmar för att komma bort, men ändå för att komma hem till vårat snabbt igen. Det var en skön paus och det var kvalitetstid tillsammans med T, jag uppskattade det väldigt mycket måste jag säga, och det gjorde även han.
Vi har försökt att fylla våra dagar av positiva saker och jag känner att jag kommit på rätt väg. Mycket har förändrats nu under sommaren; T har börjat med något helt nytt och jag tror jag vet hur jag ska fortsätta. Det är lite kryptiskt men så får det förbli.
Jag har spenderat min tid tillsammans med mina underbara vänner, mer tid med vissa, mindre med andra men allt det där går ju i perioder har jag märkt. Vännerna som jag har träffat har fått mig att tänka annorlunda, se de mindre sakerna (som fortfarande är lika viktiga som de större..) och att hålla andan uppe - göra det som känns rätt, inte tänka på vad folk ska säga och mycket, mycket mer.
Jag har fått underbar tortyrträning av vännerna på klubben. Stort tack till Janina, Hampus och Sara. Det är alltid grymt bra träning med er och det är så härligt att ni ger så mycket av er själva.
Spenderat en del tid hos mina fina föräldrar har jag gjort också. En del fikastunder, en de fotvårdsbehandlingar och en del tittande på min pappas filmer han komponerat ihop. Det är guld det med!
Jag tror även att jag har lyckats få en vän att förstå hur bra hon är, med alla hennes egenskaper och den underbara personlighet hon har. Givetvis alla små egenheter också, fnissfia som hon är..
På det stora hela har det varit en bra sommar, bortsett från all depp i början av den. På måndag börjar jag jobba igen och det känns både bra och sådär. Bra för att jag bara måste börja jobba heltid igen och sådär för att det ännu är osäkert vart jag hamnar. Jag håller hoppet uppe, det måste jag.
Jag vill avlsuta det här inlägget med att säga att jag är tacksam.
Tacksam för er alla.