chii

TACK - för/till min underbara familj. Utan er skulle jag gå under tror jag.

Tack för/till de äkta vännerna - alla glädjestunder och all underbar tid jag får spendera med er är värt så mycket.

En längre tid har jag fokuserat på helt fel saker, saker som gjort att jag inte har haft lust till något och som fått mig väldigt nedstämd. Meningen med livet är nog inte att gå runt och må dåligt konstant, att vara ledsen och bekymrad varje dag. Jag tror att det handlar om mer än så faktiskt, och det känns som att jag äntligen insett det.

Jag har en egenskap som för många kan verka bra ibland, men är man som jag är - lite för mycket av en planerare och tänkare, då blir det inget bra av det utan helt tvärtom. Det blir tvärfel, det blir så att jag ständigt går och tänker på och oroar mig för hur saker och ting ska se ut och vara om tre till fem år framöver.

En polett trillade ner häromdagen. Jag insåg (äntligen) att jag har fokuserat på helt fel saker väldigt länge. Jag har oroat mig i onödan för framtiden och jag har tagit på mig flera saker än vad jag har behövt. Som min kära mor ständigt återkommer till: "Du lägger alldeles för mycket energi på helt onödiga saker, tänk om du kunde lägga all den energin rätt, hur långt du kommer då." Å det där är ju helt sant. Jag är fantastiskt duktig på att lägga energi på fel saker och det är nu dags för mig att tillåta mig själv att vara glad och lycklig. Även om det förmodligen kommer att vara en del farthinder på vägen, så kommer jag veta att allt jag gör är för min egen lyckas skull.

Detta vet jag skulle göra Tim väldigt glad också då han en längre tid varit orolig för hur jag mått. Denna fantastiska människa, jag älskar honom mer än livet självt. Allt jag vill är att vara lycklig och glad, det fanns en tid förut då jag var en s.k glädjespridare - den delen med mig försvann någonstans men jag vill hitta tillbaka. Jag vill må bra och jag vill komma någonstans.

Jag har en del att jobba med och en hel del saker att ta tag i, men det känns inte jobbigt - det känns snarare skönt faktiskt. En lättnad över att jag äntligen fattat hur korkad jag har varit under lång tid och hur mycket smartare jag kommer att agera nu.

Träningslivet är också under planering och genomförandet har redan börjat. Första stadiet eller vad man nu ska säga.
Jag berättade ju i ett tidigare inlägg att jag varit hos läkaren och det resulterade i ett helt annat träningsupplägg, men det var egentligen inte mycket mer hjälp än så som jag fick av dem. Tråkigt tycker jag, att man inte får mer hjälp än så.

Har ju för tredje gången skaffat träningskort på Worldclass och varje dag kommer jag att genomföra hård träning i deras lokaler. Det låter hårt att träna varje dag, men det är vad jag har blivit tillsagd att göra och då gör jag det. Det känns bra att veta exakt hur jag ska träna och faktiskt kunna se kickboxningen som bara en bonus, en kul grej som jag kommer att utöva tillsammans med klubbkompisarna när andan faller på. Allt detta är tanken, och allt detta ska verkställas.

Nu blir det intressant om det givit någon effekt till nästa lördag - jag har gjort ytterligare ändringar i kosten och det viktigaste har jag nu, för första gången på mycket länge: positiv känsla.

Övrigt:

Jag längtar till onsdag då jag åker och hämtar upp illerpojkarna hos Tess. Vi ska vara illervakt åt Figaro och Frankie när Tess åker iväg på en välbehövd resa. Vi ska ha dem till söndagen nästa vecka.

Jag har fortsatt med upphägningen av fotoramarna i hallen, äntligen blir det lite dekorativt där också..

Jag vill inget hellre än att läsa min bok! En jävligt bra bok som kan lägga grunden för mycket som handlar om mig och mitt liv. En bra bok helt enkelt.