chii

Började sommaren med en depression som ledde till en sjukskrivning.
Ingen vidare start på det jag hade sett fram emot, men det händer ju bara, det är ingenting jag kunde styra över.

Efter en heltidssjukskrivning blev det en halvtidssjukskrivning fram till att min semester började, och när semestern väl var här hade jag hunnit med flera psykologsamtal och flera tillfällen att bearbeta mina känslor och humörsvängningar (från att gråta konstant till att faktiskt inte gråta alls...)

Semestern planerade jag inte alls faktiskt. Det enda vi faktiskt gjorde, jag och T tillsammans, var att åka på kryssning. Vi valde en Birka Paradise kryssning på 24 timmar för att komma bort, men ändå för att komma hem till vårat snabbt igen. Det var en skön paus och det var kvalitetstid tillsammans med T, jag uppskattade det väldigt mycket måste jag säga, och det gjorde även han.

Vi har försökt att fylla våra dagar av positiva saker och jag känner att jag kommit på rätt väg. Mycket har förändrats nu under sommaren; T har börjat med något helt nytt och jag tror jag vet hur jag ska fortsätta. Det är lite kryptiskt men så får det förbli.

Jag har spenderat min tid tillsammans med mina underbara vänner, mer tid med vissa, mindre med andra men allt det där går ju i perioder har jag märkt. Vännerna som jag har träffat har fått mig att tänka annorlunda, se de mindre sakerna (som fortfarande är lika viktiga som de större..) och att hålla andan uppe - göra det som känns rätt, inte tänka på vad folk ska säga och mycket, mycket mer.

Jag har fått underbar tortyrträning av vännerna på klubben. Stort tack till Janina, Hampus och Sara. Det är alltid grymt bra träning med er och det är så härligt att ni ger så mycket av er själva.

Spenderat en del tid hos mina fina föräldrar har jag gjort också. En del fikastunder, en de fotvårdsbehandlingar och en del tittande på min pappas filmer han komponerat ihop. Det är guld det med!

Jag tror även att jag har lyckats få en vän att förstå hur bra hon är, med alla hennes egenskaper och den underbara personlighet hon har. Givetvis alla små egenheter också, fnissfia som hon är..

På det stora hela har det varit en bra sommar, bortsett från all depp i början av den. På måndag börjar jag jobba igen och det känns både bra och sådär. Bra för att jag bara måste börja jobba heltid igen och sådär för att det ännu är osäkert vart jag hamnar. Jag håller hoppet uppe, det måste jag.

Jag vill avlsuta det här inlägget med att säga att jag är tacksam.
Tacksam för er alla.