chii

Jag har funderat lite igen..


Det finns så många situationer som jag har varit med om som rör rubriken, antingen själv eller då jag fått observera när någon annan in min närhet har fastnat i ett dumt mönster som längst ner handlar om att man inte vågar tillåta sig själv att bli och vara lycklig. Lite luddigt kanske..

Någon som har sämre erfarenheter av relationer; vänner och kära, kan tyvärr längre fram i livet hamna i situationer då man antingen direkt eller indirekt fokuserar på fel saker.

Om en person har haft ett helvete med förhållanden och främst tillit, krävs det mycket för att den personen ska kunna lita på någon igen. Får man dessutom chansen att träffa någon med bra egenskaper, fina kvalitéer, en ärlig inställning och ett stort hjärta - ja då kan det bli för överväldigande istället. Kanske känner man att: "Wow, allt detta i samma paket, något måste vara fel." Är det som så sedan att ingenting är fel, kan man hänga upp sig på att leta fel istället. Hitta de små störiga sakerna för att längst bak i huvudet tror man inte att man förtjänar det goda. Eller att det är helt omöjligt att bara få vara lycklig och ha det bra. Det bara MÅSTE finnas något fel.

Det här är väldigt olyckligt då jag tycker och tror att varje människa ska kunna ha det bra och relativt felfritt på något plan. Speciellt när det kommer till kärleken som jag just nu fokuserar på. Man måste någon gång ta sig i kragen och tillåta sig själv att vara lycklig. Jag har förstått att det är fuktansvärt svårt att välja mellan att gå tillbaka till det som kändes tryggt men som var helt fel (på alla plan) eller att faktiskt kasta sig ut med huvudet före då man hittar en person som matchar en själv på alla plan och faktiskt våga satsa utan att se tillbaka. Det kan låta så lätt; jag tror att många som läser detta tänker; "Men vaddå, det är väl bara att ta lyckan när man får den!" men jag tror inte att det är så lätt.

Att lära känna en ny partner är också intressant.. Det tar tid att stöta på de små sakerna som gör helheten. Många säger efter två-tre månader att man känner varandra utan och innan. Jag håller inte med.
Det finns så många småsaker man hittar med tiden - två tre månader räcker inte till där riktigt. Det kan handla om att känna av den andra personens sinnesstämning, att veta i ryggmärgen vad som upprör denne, vad som gör personen glad och så vidare. Det är inte så lätt som att tänka: "Han gillar biltidningar, jag köper en tidning åt honom så blir han glad" - visst att detta är en av många saker man uppskattar i ett förhållande (för ofta är det så att mycket av all typ av uppvaktning upphör med åren av någon märklig anledning...) MEN: det jag pratar om är mera om man hade tänkt att prata om något man vet med sig är känsligt för den andra personen men märker att det inte är bästa läget så kanske man väljer att vänta med det istället för att dra upp det vid "fel" tillfälle.

Mycket handlar om känsla och hur bra man kan läsa sin partner. Många onödiga bråk startar på grund av att man inte känner av situationen och man väljer att fokusera på småsaker. Det är dumt. Jag ska inte säga att jag inte gör det. Jag har legat på topp i ligan som rör just detta: att störa sig på småsaker. Jag gör det fortfarande ibland men nu tar det inte lika lång tid för mig att inse vad fan jag håller på med.

I slutet av dagen tänker jag på en sak. Den är dyster och tragisk men den hjälper mig på traven:

"Tänk om det sista jag sa till Tim var att han var urdålig på att plocka upp sina jävla strumpor från golvet någon gång. Det hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv för!" BAM! DÄr slog tanken om till: "Jag älskar honom så mycket och han är det finaste i mitt liv" - sedan går jag och säger det till honom.

Jag menar inte att man inte kan vara arg på varandra. Saker är bara den att det finns något som heter "Man skall välja sina strider" - man behöver inte bli förbannad över smågrejer. PUNKT.

Jag hoppas att det jag skrivit har gett något.
Man vet aldrig..

//Chii is out//

Det känns som att jag har slängt mig ut för ett stup för att pröva mina vingar och än så länge har jag inte kraschat (peppar peppar..)

En helomvändning från i somras - en vändning från allt som var negativt till en positiv period i mitt liv där jag har tusentals mål och drömmar som jag strävar mot. Några är jag närmre att nå än andra, men på väg är jag!

Känslan av att kunna strunta i saker jag inte kunde strunta i förut är alldeles underbar. Jag stör mig inte på saker längre, jag ser möjligheter i allting istället. Vissa småsaker kan jag fortfarande bli sur på men hey, jag är bara människa. Då menar jag främst när något man pillar med inte fungerar - då kan jag bli sur men det går över rätt fort.

Jag har till min förvåning sett att jag är ytterligare ett steg på väg med ett av mina delmål. Upptäckte det imorse, hur grymt som helst. Jag lever ett nytt liv men ändå samma - och det ger mig så mycket.

Ny inställning till saker och ting kan göra en hel del, eller rättare sagt; massor. För ditt välmående, för ditt humör och din omgivning. Tänk att du är nere en längre period och din familj och dina vänner ser endast detta varje gång du träffar dem - och sen - några månader senare är du som en helt annan person: glad, framåt, nedtonad men vet ändå vad du vill. Du ler ofta och skrattar mer - du kan tycka att måndagen som väntar imorgon är helt okej, det är inte en "Jävla skitmåndag/den värsta dagen i veckan" längre.. Fantastiskt.

Jag vet vad det är jag och Tim drömmer om tillsammas. Jag vet vad jag vill ha och vad han vill ha. Jag vet att efter snart 7 år är vi fortfarande tillsammans och bor ihop, och har drömmar vi delar. Jag vet att han älskar och att jag älskar och att vi myser i varandras närvaro. Det är en underbar grund att stå på. De grundligaste byggstenarna är min familj - utan den grunden skulle hela bygget falla, det fattar ju vem som helst. Men jag har fått grunderna, jag har med mig så mycket och jag får fortfarande stöttning och hjälp med sådant jag behöver. Sånt är värt så mycket och det går inte att få fram det rättvist såhär.

Nu ska jag kolla lite valvaka...

Är inne i ett bra flow nu.
Den underbara "go-känslan" har infunnit sig för ett tag sen och sitter nu stenhårt i mitt huvud och kropp.
Jag tänker framåt, ser framåt, men planerar långt ifrån så mycket som jag gjorde förut - vilket har lett till att jag stressat ner avsevärt. Jag har mina mål och mina drömmar och jobbar mot dessa men jag försöker att göra det utan stress. Inga måsten, bara en bunt saker jag vill göra, för mig själv och min egen skull. Det är alla de sakerna som driver mig framåt.

Två kvällar denna vecka har jag suttit på ett jobb och haft trevligt sällskap - idag vet jag inte vad jag ska göra i vanlig ordning. Vi får väl se.

Träning har det varit kontinuerligt och jag satsar mycket på att träningstiden ska vara över en timme. Det har funkat bra och jag mår bra. Träningsvärken i magen och ryggen är kvar men den tänkte jag träna bort lite senare idag. Jag gjorde upp ett eget magträningsprogram (typ) som jag gillar mycket - ska försöka få in det programmet i min vardagliga träning på gymmet.

Det blir lite spännande när dagen kommer för "invägning" - jag har ju satt ett första delmål för mig själv och har sett resultat (äntligen efter all skit!) så nu drivs jag framåt, framåt, framåt! Jag gillar känslan av att jag mår bra. Jag gillar att slippa gå och lägga mig med huvudbry och oreda bland mina tankar. Njuter gör jag av att det finns så många bra saker, och personer, runtomkring mig. Jag tror verkligen att välmående spelar större roll än vad man kan tro.

Å en sak till: GRATTIS ULLET TILL ER LILLA GRY! Önskar er all lycka!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och vänta på ett sms..

Helgerna går otroligt fort! Det märks att jag har lyckats fylla mina helger med bra och roliga saker. Jag var rätt dålig på det tidigare men nu har jag hittat ett sätt..

I lördags firade vi Johan, Tims kusin, med en del av familjen och nytilskotten var på plats; Linda och Nattis. Jag och Linda var fyllda med häftiga känslor: sedan dag ett har vi varit lite förundrade över hur allting kunde ändras till det positiva och bli så rätt - det jag kan säga att vi inte hade väntat oss att tillhöra samma familj på det här sättet som vi gör idag. Det är så coolt allting, och vi bara myser i situationen allihopa. Jag, Tim, Linda & Johan (å Nattis förstås!)




Igår var jag hemma och städade hela lägenheten grundligt (igen..) och tog mig an tvätten även om det var Tims tvättdag - det kan vara rätt skönt att slippa tvätten ibland kan jag tro.. Jag rotade i en massa papper och styrde upp ett och annat här hemma medan Tim var och repade. Det är lika skönt varje gång jag städar - efteråt sätter jag mig i soffan nyduschad och bara myser med tända ljus här och där. Det är en skön känsla.

Innan min städningsmani kom fram var jag och Tim ute och körde. Hans körande går otroligt bra! Lite mer övning på att se varenda skylt bara, men körandet i sig är toppen. Lugn och fin körning, blicken avsynar större områden och han är med liksom, med i matchen. Snart har han sitt körkort, I´m sure! Vi var ute i en timme och bara körde runt, runt. Från Vällingby till Jakan, men sedan därifrån E18 mot Bromma och sedan hem igen. Just den rundan ville jag visa honom så att han får lite mer orienteringskänsla (något jag inte har alls när jag kör bil..)

Idag vet jag inte vart jag ska jobba. En ny grej är på G och mer kan jag inte säga nu, men denna vecka är det lite svårt att placera ut mig någonstans - vi får se vart det blir, hur som helst är det tillfälligt för just den här veckan.

Jag har börjat närma mig mitt första delmål - 1 oktober får vi se om jag lyckats - spännande!
Personligen tror jag att om man mår dåligt, lyckas man inte med det man lägger upp som mål på samma sätt som man gör när man mår bra. Det har jag nämligen fått bekräftat. Det var också något jag inte trodde hade så stor betydelse - men nu har jag fått bevis på att jag hade fel. Fel inställning - men nu har jag rätt inställning.

Ser fram emot en ny träningsvecka med ännu mer jävlar anamma! Jag tänkte att jag skulle planera in en eller två besök på klubben den här veckan också - bara för att jag saknar det så mycket. Behöver få utlopp för min energi!

Ha en fin måndag alla härliga :)

.. just nu.

OJ OJ OJ!
Vilken fantastisk morgon, dag OCH kväll jag hade igår!
TACK ALLA SOM VAR MED OCH TACK TILL ER SOM VILLE MEN INTE KUNDE! HOPPAS NI HAR TILLFRISKNAT NU!

Var ska jag börja..?

Jag sov till någon gång innan 10.00 och insåg att Tim gått upp redan. Konstigt tänkte jag, han sover alltid längre än mig.
Gick upp och gjorde en kopp kaffe, Tim grattade mig och låste in sig i datarummet och jag själv fick sitta i min ensamhet och facebooka och kolla mail. Jättekul födelsedag tänkte jag, morgontrött och sur över det faktum att jag fick sitta helt ensam i vardagsrummet.

Hann få i mig kaffet och titta på lite nyheter när det ringer på dörren och då vi har illrarna hemma i hallen, så fick jag ensam försöka jaga rätt på dem så att de inte skulle smita när jag öppnade dörren. Stressad som jag var försökte jag skynda mig så att de som stod utanför inte skulle lämna och hinna gå iväg..

Försökte titta i titthålet men såg bara svart och reflekterade inte så mycket över det då. Öppnade dörren och där stod mina finaste, närmsta vänner (familj för mig..) Linda och Johan. Johan hade en tårta i händerna och i den tårtan satt 25 ljus. Jag blev helt ställd. Visste inte vad jag skulle säga!


VILKEN FIN ÖVERRASKNING MINA VÄNNER!

Linda lyckades få några bilder på mig som jag bara inte lyckas att beskriva. Så fort jag får de bilderna så ska jag dela dem med er. Jag ser ut som ett förstörd monster. Verkligen. Det är helt okej dock, jag var uppstressad och så överraskad!

Vi satte oss i vardagsrummet och åt tårta och drack kaffe. Att ha L och J hos oss ger mig så mycket verkligen - jag får så bra energi av dem och de har sina sätt att få mig att lugna mig när jag stressar upp mig för mycket.


De åkte hem efter ett tag och jag och Tim åkte till Vällingby - jag hittade några plagg jag köpte och så köpte vi öl till senare. Jag drack ingen av ölen som vi köpte - jag valde kaffe istället för jag kände att jag behövde det mer. Det gick ju åt en del energi på morgonen där och jag behövde fylla på lite med den varan helt enkelt.

När jag och Tim kom hem åt vi lite lunch och sen tog vi ut pojkarna (läs illrarna) på promenad. Figaro grävde gropar i rabatter och Frankie ålade sig fram i gräset och verkligen njöt av alla dofter. De blev sjukt trötta efter det och det var det som var meningen - vi skulle ju iväg på kvällen och ville inte gärna mötas av tokenergiska illrar 01:00 på natten.

På eftermiddagen kom L och J tillbaka till oss, de drack lite öl med Tim och jag och Linda försökte däremellan att göra oss i ordning. Det blir alltid samma sak när tjejer ska göra sig redo för något; det tar ALLTID längre tid än vanligt.
Stressen infann sig igen och snart satt vi på bussen mot Vällingby och senare tunnelbanan till Riviera.

Jag kom dit och fick se att Siw (Rivieras mamma Siw) hade tjyvat en bild på mig från Facebook och fixat i ordning fina bokningsskyltar. Se nedan:



Jag ordnade en liten bordsplacering och köpte mig en öl, naturligtvis tjeckisk!

Maten var fantastisk, sällskapet var super och kvällen var underbar. Det tjoades och sjöngs och det var en härlig stämning hela kvällen igenom verkligen. Denna födelsedag var något speciellt. Är jätteglad över att ni ville dela min dag med mig!

Måste börja med att berätta hur glad jag är över min termosmugg jag köpte för ett tag sen. Att kunna dricka det absolut godaste kaffet i bilen på väg någonstans eller på jobbet är awesome.

Igår var jag ju hemma som jag skrev i inlägget nedanför - det ledde till träning, shoppingrunda (ingen stor alls, bara nödvändigheter) och två möten. Däremellan hann jag leka med illrarna tills de somnade av utmattning och även jobba lite på mitt projekt. Kändes välbehövligt.

Mötena som jag var på igår var givande de med. Det första var mycket uppskattat från min sida. Har aldrig fått så mycket positiv feedback från två personer som jag hann få den timmen. Fick också veta hur de ser på mig allmänt och jag måste säga det att jag har ju på senare tid känt att jag varit allt annat än uppskattad. Nu vände den känslan till något bra och jag sov riktigt bra inatt. Nya spännande planer, förhoppningsvis en säker inkomst den närmsta tiden och det behöver jag ha. Nya uppgifter kanske, ja, det är spännande faktiskt. Å det mest relevanta; det ger mig rutiner. Mer om detta senare när jag vet mer.

"I was aiming for the sky. Ended up flat on the ground, but once again the sun is rising. I better keep on walking"


Just nu sitter jag med en liten bordsplaceringslista till imorgon. Känns bra att styra upp litegrann. Jag har haft en del dötid på jobbet idag och det har gjort att jag kunnat fnula på saker och ting, kunnat planera vad jag inte ska planera (hahaha Linda den var för dig..)

Tre timmar kvar till sluttiden, då jag får åka hem. Blir till att städa en del idag och lufta ur lägenheten så gott det går. Ni vet, illrar luktar en del (varken jag eller Tim känner något av det nu, vi har vant oss) så det behövs en grundlig genomgång och inte bara av deras plats utan allt det andra också, som jag bara lagt på hög..

 

Ha en fin kväll, och till ni fina som kommer att träffa mig imorgon: rocka järnet!

Gick upp 06:00 för att vänta och se om jag får något jobb idag eller inte. Bråkade med Frankie (en av illerpojkarna som vi har hemma) och han bara vägrade ge upp. Nafs nafs nafs BIT nafs BIT igen osv. Han är en vilde utan dess like. Figaro å andra sidan (den andra illerpojken) är hur lugn och sansad som helst. Han har ju några år på nacken och är inte bråkig alls. Men shit alltså, Frankie, jag vettetusan hur jag ska fostra honom; jag fräser och ryter och säger till honom men han gäspar bara och direkt när jag släpper ner honom på golvet är han runt mina fötter igen och ska upp under byxbenet.

Igår morse kom han in under byxbenet och bet till. Det kändes kan jag lova men ingen större fara skedd. Han passade på att klä mina ben i fina röda revor också.. Oj oj oj.. Så jag har att göra här hemma om vi säger så.

Fick veta att inget jobb ligger på mig idag och jag har absolut noll lust att sitta i en lokal och vänta på jobb som inte kommer, hela dagen - så jag beslutade mig för att fråga om jag kunde vara tj ledig och det gick bra. Så idag ska jag: träna minst en timme på gymmet (ff träning) och sedan sitta och klura på mitt projekt och börja fylla i papper. I eftermiddag ska jag på möte med jobbet och sedan ytterligare ett möte.

Igår var jag till svärmor Lena och hälsade på. Hon är så snäll som hjälper mig med mitt hår och med allt som rör ekonomi. Det är guld värt och jag uppskattar det till tusen verkligen! Tack Lena! Det var riktigt trevligt att stå i deras kök och prata om mina planer och faktiskt få se att det verkligen finns bra människor runtomkring mig och som bryr sig. Tack för dealen vi gjorde igår också Lena, det var superlättande för mig! Hoppas att du blir/är lika nöjd med det som jag.

Oh just det! Jag fick sova inatt! Hur skönt som helst verkligen! Somnade rätt fort igår kan jag ju tillägga.

Ha en fin en..

Inte många timmar jag fick sova inatt. Skriver inte mycket idag, bara: hoppas att ni har en trevlig kväll allihopa. Jag ska åka till svärmor Lena för färgning av min hår och lite prat sedan hem och bums i sänga! Go´kväll!