chii

-

-

Känslan av positivitet har infunnit sig och mitt "go" känns svårt att rubba. Jag har tagit tag i så många saker, men alla har de varit saker jag vill eller ha velat göra. Det har gjort mig gladare när jag har lyckats med de sakerna.

-

-

Jag älskar känslan jag har nu, att ingenting är omöjligt, att jag faktiskt lever så som jag sa att jag skulle göra; att jag skulle ta vara på allt som är bra i mitt liv och hålla fast vid de sakerna när det blåser snålt eller när det känns som att allt går emot mig.

Häromveckan fick jag en kommentar som inte var okej alls. Jag blev sårad, ledsen och besviken. Främst på mig själv förstås - sån är jag ju. Saken är dock den att jag tänkte otroligt mycket på vad som sagts och blev arg istället. Arg på han som sa så - och jag föreställde mig en massa saker jag skulle kunna göra för att förstöra för honom eller göra honom illa och vet ni vad - det räckte. Jag behövde bara föreställa mig att jag hämnades på något bra sätt för att släppa vad som sagts. I alla fall släppa det lite.. Resten av det jag tog med mig, det kommer jag att ha som en sporre och en dag då jävlar - då finns det INGEN som kan säga så om mig igen.

-

-

All den kärlek jag har i mig har bara vuxit den senaste tiden. Den har vuxit av tacksamhet, av beundran, av alla fina saker som hänt mig och som har hänt mina vänner. Att befinna sig i lycka är underbart. Att få uppleva andras lycka är fantastiskt. Det tar jag vara på nu. Det finns så många av er, mina underbara kära, som får uppleva bra saker som ni verkligen är värda - och ingen kunde vara gladare än jag. Jag vet egentligen inte vad som hänt...

-

-

Jag tror att jag har hittat - och lyssnar på - min inre röst. Å en sak har jag kvar att säga; jag tror att ni hjälpt mig hitta den och att ni med all er kärlek, hjälper mig att fortsätta lyssna.