chii

Har inte skrivit på bra länge nu och det finns egentligen ingen annan anledning till det än att jag bara inte orkat bry mig om bloggen de senaste veckorna.

Har gått ifrån att vara sjukskriven på heltid till att vara sjukskriven på halvtid och vidare för att gå på semester. Är idag 2 veckor in i semesterns sammanhängande 4 veckor. Jag valde att ta all semester på en gång för jag hade ju ingen direkt semester förra året och med allt som varit så har jag behövt och behöver verkligen den här lediga tiden.

Depressionen har varit hanterbar nu under semestern. Jag har kunnat fokusera på bra saker som träning och umgäng med vänner (även om det inte varit jättemycket av vännerna) samt en del tid med familjen och en hel del tid för mig själv och mina rutiner. Det känns bra att tänka på rutiner och köra efter vad som passar mig då jag märker tydligt resultat på mitt humör och inställning.

Eftersom ett av mina största problem är att jag vill känna att jag har gjort något (varit ambitiös på något vis) trots att jag är ledig och ska slappa, så tänkte jag innan semestern började om jag skulle ta och skriva ner dagbok för varje dag som går och vad jag har gjort. Det föll ganska snabbt, jag hann med tre dagar och sen tänkte jag inte mer på det. Framsteg kallar jag det förresten.. Funderar ibland lite över vad jag har gjort - har jag verkligen inte gjort något annat än att träna och höra av mig till vänner och familj? Träffat någon då och då och handlat mat? INGENTING ANNAT?! - Men då måste jag bara säga det att jag har kommit långt. För tidigare skulle det ha kliat i ryggraden på mig om jag tänkt på att jag inte gjort något direkt vettigt eller följt någon s.k semesterplanering. Inte nu. Nu bryr jag mig inte, och det klappar jag mig på huvudet för.

Ett annat problem som jag har hänger ihop med ovanstående del. Jag brukar få panik när jag tänker på vilka saker vi ska fixa till här hemma. Som exempel; vi ska byta ut diskbänken mot en träskiva och köpa ny diskho. Vi ska även lägga golv i resterande rum och jag ska måla om ett rum. Det måste komma upp foton på väggarna här hemma, det är alldeles för tomt nu. MEN! Nu för jag ingen panik. Jag vet om att vi inte har råd med allt detta nu, och när jobbet löser sig för mig och jag vet vart jag ska jobba, då jobbar jag rumpan av mig, tjänar ihop lönen och ihop med Tim sparar vi så vi har tillräckligt till en av dessa saker och då kan vi ta tag i det - bit för bit.

No need to hurry - mitt nya motto.
För er som inte känt mig så långe eller som inte känner mig alls, kan jag tala om att det är inte likt mig att gå efter ett sådant statement!


Träningen har gått bra. Fram tills att jag blev sjuk.. för hundrade gången i år (!?) eller något liknande. I en vecka har jag haft galen hosta som inte släppt än. Allt började med en vanlig förkylning och sen gick det utför. Tränade senast i måndags och imorgon är det en vecka sen - inte bra! Jag kan ju inte göra så mycket åt det, jag tänker faktiskt inte kasta mig ut i joggingspåret eller in i ringen på klubben och köra som jag gjorde i måndags. Inte en gång till. Hostattackerna jag fick efter det passet var inte underhållande alls. Jag är mycket bättre i rören nu och rört på mig har jag ju, men jag saknar flåset och endorfinerna!

Klippt mig har jag gjort också. Chop chop sa det när Tims mor var snäll och kapade av mitt ruttna hår. Nu ser och känns det riktigt fräscht och friskt. Bild kommer någon gång när jag lärt mig att bilder på en blogg kan vara lite kul för folk att se (och att anstränga mig lite mer än vad jag gjort hittills..)

Det har varit lite törnar upp och ner i min vänskapskrets och jag börjar bli säker på vilket ben jag ska stå på när det gäller alla dessa relationer. Jag har alltid varit en tjej som sagt vad jag tycker om någon frågat men jag har också hållit inne med saker som egentligen borde kommit fram tidigare i en vänskapsrelation. Det är lite synd. I det långa loppet börjar jag bli trygg med mig själv igen och vad jag har och jag måste påpeka det att jag är genuint glad över de diamanter som finns i mitt liv.

Fyra styken initialer i vänskapskategorin är värda att skriva ner:

- N.H - Ärlig, öppen, social, påhittig, underbar, hjälpsam och förstående

- L.H - Vi var 14. Ända sedan dess... Fantastisk personlighet, glad, fnittrig, rak, ärlig, kramig, charmig, bäst

- E.F - Tacksam över att du är genuin, ärlig, får mig att känna mig hemma, ett bra stöd, rolig, spontan och SÅ bra!

- J.D - Nyfunna fina! Framåt, dansant, estetisk och helt jävla awesome! en hård höger och ett underbart skratt

Gemensamt för er alla är att jag uppskattar er otroligt mycket, jag har alltid kul med er och ni är alla fantastiska personer med så mycket att ge! Jag önskar att alla hade minst två vänner som är som ni är!

Igår kväll hade jag en dejt med min L och det var underbart som alltid. Skrattet är sällan långt borta när vi två är i samma rum och det gör mig glad. En kväll tidigare i veckan var vi hos henne och fikade på hennes balkong och pratade om vad som hänt sedan sist. Våra liv är så olika men ändå så lika. Det är liksom vi, vi och vårat och allt runtomkring. Det är härligt att kunna dela så mycket med henne. Vi förstår varandra och är hemma med varandra och det är det som är så vääärt! Jag, L, J och Tim var hemma hos oss och spelade musik och sjöng. Min röst dog lite och det gjorde mig besviken men whattaheck liksom, det kommer fler tåg. Alla satt vi uppe till halv fyra eller nåt och L fick sova hos oss då det regnade och bussarna hade gått och lagt sig.

Det var en riktigt härlig kväll och vi har redan föreslagit en grillkväll med liknande inriktning. Det kommer att slå stort!

Jag har börjat lära mig att spela bas också. Såhär i början är det väldigt enkla låtar jag pillar på men hey, alla är väl nybörjare någon gång. Lite avsides med det håller jag på att lära mig NEM med Metallica på gitarr. Jag måste ju underhålla mig själv lite! Framåt går det och det roliga är att hittills kan jag sjunga medan jag spelar också (det är något jag kanske är lite för stolt över för jag antar att det nog är svårare att sjunga och spela gitarr samtidigt, jag plinkar ju mest på basen faktiskt..)

Har jag sagt att jag har världens finaste, bästa sambo?
I adore you, T!