chii

Jag hoppas att 2011 blir "mitt" år.

I år har det varit mycket upp och ner; två nya jobb och en fet depression som ledde till nästan två månaders sjukskrivning, en stor förlust och sorg men också stor glädje i en återupptagen vänskap som efter mer än 10 år äntligen fick fira 1 år på nytt (min födelsedag).. 2010 har jag också valt att vila en del från kickboxningen för att satsa på annan, enklare träning - till förmån för min ekonomi.

Som en bonus har jag gått ner 6 kg och minskat i omfång och det känns som att jag hittat mitt sätt för att fortsätta att må bra.

Jag har i år lärt mig att ta det lugnt. Lärt mig att andas och faktiskt bara kunna slappna av i soffan utan att behöva hoppa upp stressad och ångestfylld efter fem minuter.

Jag har både själv valt och inte valt (vid sjukdom) att inte träna ihjäl mig varje vecka. Balans kallas det, och det är något jag försöker att uppnå i vardagen. Balans mellan allt och alla. Det är ju så viktigt.

2010 är även året då jag har lärt mig att jag kan om jag vill. Jag har startat upp ett företag med allt vad det innebär och lyckats med alla papper (tack vare en hel del hjälp av Lena) men också själv skrivit en avhandling som täckte allt som täckas skulle - i Miljöförvaltningens ögon - med bara en endaste liten kommentar som följd och ett underbart godkänt beslut från dem.

Jag lyckades överraska min sambo Tim inför hans födelsedag - han fick en resa till Holland med mig och vi hälsade på hos min älskade syster och systerson. Skön känsla när man lyckas (även om det mer är vana än tillfällighet att jag alltid är sjuk under Hollandsvisiter)..

Även världens största sorg fick jag uppleva detta år - men idag kan jag se på honom som en gåva. Som en individ som gav mig fruktansvärt mycket i mitt liv - och jag ser på det hela med tacksamhet. Att jag fick ha min Prins i mitt liv värdesätter jag enormt. Han var den Finaste och han hade det mycket bra hos oss. Glömmer dig aldrig <3

_____________________________________________________________________________________________

TACKSAMHET

Jag har skrivit det förr och jag vet att både kommer att skriva och säga detta flera gånger men..

.. jag är så otroligt tacksam för er, mamma och pappa. Det är Tim också. Ni har hjälpt oss i många år på många sätt (och jag har haft ert stöd hela livet..) och jag känner bara att jag aldrig kommer att kunna tacka er nog.

Hur gör man för att visa hur mycket man uppskattar någon? Det är så svårt.

Jag önskar att jag hade en massa pengar och kunde ge en massa tillbaka. Jag önskar att jag hade färdigheter som gjorde att jag kunde hjälpa er fysiskt med diverse saker. Jag önskar att jag kunde hitta ett sätt att få er förstå hur jag känner med all tacksamhet, kärlek och uppskattning.

Jag älskar er så mycket.



Snart är denna jobbvecka över och som jag längtar efter helgen!

Ikväll ska jag träffa min underbara Sara som jag inte sett på alltför länge nu.
Fredagen är spikad med diverse bakning och mys hos oss med underbara L och J (kärlek till er ni underbara)
Lördagen är inte planerad alls men jag tror att jag hamnar hos mina föräldrar och insisterar på att klä granen.
Det är liksom min och mammas grej. Förhoppningsvis är min söta far hemma också så man får prata och umgås lite med honom.

Out / Chii