chii

De säger att man inte ska vara rädd eller orolig när man är ute och handlar.
Själv är jag en sådan som alltid är vaksam och uppmärksam på omgivningen. Antar att det har att göra med de yrken jag haft som väktare, ordningsvakt och butikskontrollant. Det finns alltid intressanta saker att titta på när man är ute bland folk. Många konstiga typer och grupperingar.

Jag ÄR orolig och rädd. Att erkänna det har jag inga problem med. Det jag tänker på idag är "tänk om..".

Naturligtvis menar jag självmordsbombaren när jag skriver detta. Det här är vad jag har tänkt på sen i helgen:

Det finns en massa blandade kulturer i Sverige. Själv är jag inte emot mångkultur på något vis - men jag anser att man ska jobba för att se till att det inte blir så många grupperingar som i till exempel Rinkeby. Nu kan jag inte jättemycket om alla områden men jag vet att det är väldigt många invandrare som bor just där och inte så många "infödda" svenskar".

Sedan valet och all uppståndelse kring Sverigedemokraterna så har jag tänkt mycket på att vi, "infödda svenskar", borde lära oss acceptans, och att invandrarna skall jobba hårt för att lära sig "det svenska flowet". Lika delar liksom.

Om jag skulle åka till ett land någonstans för att bo just där, skulle jag förmodligen känna mig mycket utanför till en början. För att minska den känslan skulle i alla fall jag jobba för att lära mig språket bra, utbilda mig och få ett jobb. Lära känna folket som bor där; hur gör de? vad pratar de om? Jag skulle naturligtvis uppskatta om det fanns en kristen skola där (om jag nu var kristen och religiös) men fanns det inte det, skulle jag få anpassa mig.

OBSERVERA! Jag menar inte att alla invandrare skiter i att skaffa jobb - ABSOLUT INTE! Jag jobbade på en Stadsdelsförvaltning (också kallat Soc) och såg hur vissa kämpade med både SFI kurser och jobbsökande. Tyvärr fanns där också en hel del folk som INTE brydde sig ett skvatt; nästan lika delar Svenssons som Mohammeds.

Och nu till det andra: jag skulle uppskatta om folk jag mötte frågade mig om saker istället för att dra förhastade slutsatser. "Du som är en sån där kristen svensk..." (översatt till "du som är muslim..")
Om man ställer frågor och accepterar olikheter i tankesätt och levnadssätt kan vi komma längre. Jag skulle inte vilja se plakat med likvärdiga Sverigdemokraterna i ett annat land. Då skulle jag känner mig mycket blottad och oönskad.

Det råder yttrandefrihet i Sverige och därför är Sveriedemokraterna med i Riksdagen. De har sina åsikter och åsikter måste man absolut få ha. Man behöver dock inte göra allt till handling - detta leder mig in på nästa...


Bombmannen. Ja, han hade åsikter. Åsikter FÅR man ha. Det är okej så länge du inte ger dig på någon annan. Alltså: I tanken är allt okej. I tanken är allt lagligt. Det finns inget förbud mot att tänka på olagliga handlingar. MEN. Sätter du detta i handling är du körd. Då är det FEL.
Jag säger inte att hans åsikter var rätt eller fel. Åsikter kan egentligen inte vara något av det. Åsikt är något man har. Något man tycker. Om jag sen tycker att han hade fel behöver inte betyda att han hade fel - hänger ni med?
Nu tycker jag att hans åsikter var galna - men det är min åsikt. Dessutom att han satte det till handling - är galet!!

[För övrigt skulle inte jag vilja veta vad alla går runt och tänker på under dagarna. Det skulle skrämma skiten ur mig]

Lars Vilks. Mannen som enligt mig leker med elden. Att var konstnär, ja det är väl trevligt att kunna uttrycka sig på olika sätt. Att uttrycka sig är bra enligt min mening men man kanske skulle valt något annat att ge sig på. Att göra karikatyrer av något/någon som betyder massor för en stor del av jordens befolkning är ju bara idiotiskt. Enligt mig då. Jag tycker att det är fel, men det behöver inte vara fel just därför.

Det jag tänker mest på vad gäller LV är: när man gjort något som upprört så många människor, varför fortsätta med det? Är det precis det han vill? Att få människor upprörda? Hävda sig? Hävda sin rätt till att uttrycka sig på det sätt han vill? För då kan man ju säga rakt av att folk som uttrycker sig genom att klottra "nazistsvin" eller "blattejävlar" också ska anses vara konst? De hade ju någon debatt om det där i TV för ett tag sen. Att klotter är en form av konst. Ptja.. (en liten detalj: jag är bra på att hårddra saker)

För varje gång någon avtäckt LV´s porträtt så blir det ett slag i magen på många muslimer. Onödigt. Jag har inga problem med att säga att jag skiter i vilket. För mig kvittar det. Skulle någon göra en karikatyr av någon jag brydde mig massor om skulle jag inte reagera negativt på det. Känns bara onödigt.

Jag undrar mest; vad tänkte han på när han valde det han valde att arbeta med? En konstnär kan göra många olika saker. Det är som att på Nazi tiden göra en karikatyr av Hitler. Hur bra hade det gått liksom? (Kanske gjordes, jag vet inte.. men det låter inte som att det var en bra idé i så fall..)


För att komma till det jag nämnde högst upp: oron
Jag arbetade på Åhléns varuhus för några år sen och det slog mig när jag läste tidningen där de skrev att bombmannen förmodligen gick mot Åhléns eller Centralen, att tänk om.. tänk om han smällt på Åhléns. Det kändes inte något vidare. Nu kändes ju ingenting av detta bra på något sätt - men Åhléns, nej nej nej. Ni som känner mig från den tiden vet varför. Hemska tanke. [Jag tänkte mycket på just er när jag fick höra om dådet.]

Ska man behöva vara orolig nu? Hela tiden? Jag är det. Tänkte på det imorse när jag åkte till jobbet. Tänk om. Vem som helst kan vara en bombman eller kvinna. Vi vet inte vilka som omger oss. Inte en aning faktiskt. What if...