chii

Igår efter jobbet tog jag mig in mot St Eriksplan för lite träning. Trodde inte jag skulle hinna till mits-passet men det gjorde jag. Såg även att Jeanette var där också (en tjej jag häromdagen frågade om hon ville fajtas lite med mig). Rättare sagt; jag bad henne puckla på mig så att jag vet hur det känns att åka på mycket stryk. Varför kanske ni undrar, men det är dels för jobbets skull; visst har jag fått mina smällar men det är värre när de kommer fler på en och samma gång eller i rad och dels för att jag vill börja med sparring på träningarna.

Förklaring:
Mitsar = kuddar i olika storleker som man slår på. Det är en mitshållare och en som slår, sedan turas man om. Man slår och sparkar på mitsarna i olika kombinationer.
Sparring = Två personer slår och sparkar mot varandra i kombinationer eller helt fritt. Benskydd används, tandskydd och ibland fotskydd.

Mits-passet gick väldigt bra men min högerspark som normalt är den bästa både i låga och höga sparkar, ville inte alls igår. Stelhet kanske, möjligtvis slarvat med stretchningen i ljumskarna och benen (fy mig). Var ganska trött i mitten på passet men då Jeanette hoppar fram och säger att vi ska sparras på nästa pass, då är det liksom bara att lyda och ta tillfället i akt. Så efter passet på 70 min (mja egentligen 60 för jag hoppade över fysen igår) så gick jag ett pass till på cirka 50 min (effektiv tid.) Hela passet var 70 min men jag sparrades inte hela tiden. Fick slåss lite med Jeanette och Jennifer samt en annan duktig tjej som inte var rädd för att sparka och slå mig rätt hårt. Fokusen för min del skulle ligga på att låtsas vara Skalman och skydda huvudet medan resten av kroppen (och iofs även skallen) fick ta emot hårda slag och sparkar. Allt började lite lätt, men sedan blev det tuffare. När jag inte höll garden uppe, fick Jempa in ett rätt snyggt slag rätt över näsan - påföljden blev en liten tår men smärtan gick över rätt fort. Senare fick jag börja försvara mig men det gick väl sådär. Det var till och med så att Jempa släppte garden och serverade sitt huvud men inte fan slog jag. Det var något som låste sig, jag ville inte göra henne illa, även om hon tål det, hon är ju snäll ju tänkte jag och så åkte jag på en hård push-kick i magen istället (Jempa, dina pushkicks är rätt tuffa, hrrm..)..

Mycket bra erfarenhet tycker jag. Jag är helnöjd trots en massa blåmärken överallt och stelhet i min lilla fot. Är rätt om i kroppen idag men det var något helt annat att sparras. Så mycket roligare än mits-träningarna. Frågan nu är om jag är fit for fight att sparras på fredag igen. Beror på kroppen, och sen vilka babes som går på passet - vill inte bryta några ben eller få käken slagen ur led (dvs inga killar eller bulldozer-brudar än tack).

Känslan att ha någon som nöter med en massa slag mot ansiktet; den ena efter den andra osv - den går inte riktigt att beskriva. Jag borde väl blivit panikslagen (många blir det tydligen) men jag försökte mest tänka att jag skulle skydda huvudet även om jag misslyckades med det några gånger. Otroligt utmattad gick jag från lokalen med svetten drypande. Det vill säga; allt var helt i sin ordning och jag uppskattar att tjejerna ville lära en nybörjare som mig hur man tar stryk.


Dagsformen idag:
Mja, något hängig och seg, öm och törstig (!).

Pratade med Tim om Mallorca-resan. Det blir ju ingen kickbox den veckan och det kommer nog göra mig tokig. Så jag har planerat att ta övningar från fysdelen på träningarna och försöka genomföra dem så bra som möjligt under den veckan.

Jag säger det igen; jag är fast. Fast i fightingträsket. Men det är ett jäkla härligt ställe!